Sinnets betydelse

Är du bra på något som håller dig kvar?

Ibland hittar vi något vi är bra på. Vi förstår det, känner oss bekväma med att göra det och andra människor uppskattar oss för det. De kanske ber om våra råd eller uppskattar det vi gör. Kanske börjar de till och med se oss som en expert.

Det är inget fel med det. Men det kan också bli en väldigt bekväm plats att stanna på.

När uppskattning blir en del av belöningen

När människor lägger märke till oss och får oss att känna oss uppskattade är det lätt att tänka att vi ska fortsätta lägga vår energi där. Vi vet vad vi gör. Vi känner oss säkra. Vi känner oss behövda.

Men det finns en fråga som jag tror att vi behöver ställa oss:

Tar det här mig faktiskt dit jag säger att jag vill?

Något kan få oss att känna oss framgångsrika i dag utan att föra oss mot den framtid vi säger att vi vill ha. Vi kan tycka om att vara i en miljö där vi känner oss respekterade, samtidigt som vi undviker ett annat område där vi vet att vi behöver utvecklas.

Det vi helst vill undvika

Jag vet det här eftersom jag själv har gjort så. Det finns saker jag känner mig bekväm med att göra och saker som kräver mycket mer av mig. Vissa dagar skulle jag mycket hellre hålla mig till det jag redan kan än försätta mig i en situation där jag känner mig som nybörjare igen.

Kanske finns det ett samtal jag helst vill undvika. Kanske finns det en risk att bli avvisad. Kanske innebär nästa steg att göra något jag ännu inte är bra på.

Det är lättare att fortsätta göra något som får oss att må bra. Men om den obekväma delen står mellan oss och dit vi vill komma försvinner den inte för att vi undviker den.

Att vara ärlig om riktningen

Det är inget fel med att ändra ett mål. Det vi ville tidigare kanske inte längre är det som betyder mest för oss nu.

Men om jag fortfarande vill nå det målet behöver jag vara ärlig med om mina handlingar faktiskt tar mig dit. Arbetar jag mot det, eller stannar jag där jag känner mig trygg och uppskattad?

Förr eller senare måste jag göra ett val. Antingen ändrar jag målet eller så börjar jag arbeta med det som hindrar mig från att nå det.

Att vara bra på något kan vara värdefullt. Men jag behöver ändå fråga mig om det är där jag vill stanna.

Relaterad läsning: Att se var bekvämligheten håller oss tillbaka kan hjälpa oss förstå varför vi undviker nästa steg. Läs: Den dolda faran med komfortzonen

Inspirerar det dig – eller får det dig att känna att du ligger efter?

Ibland ser vi någon annans hem, semester, företag eller livsstil och börjar undra varför vårt eget liv inte ser ut så.

Deras liv verkar lyckligt och fulländat. Vårt eget kan kännas vardagligt i jämförelse.

Men vad är det egentligen vi jämför?

Bilden är inte hela livet

Sociala medier visar utvalda ögonblick. Vi ser bilderna och de delar någon väljer att dela. Vi ser inte nödvändigtvis hur livet ser ut utanför de ögonblicken.

När vi jämför hela vårt eget liv med någon annans bästa stunder kan vi börja känna oss missnöjda med vår egen situation, utifrån en bild som aldrig var komplett.

Jag tror att det är något vi behöver komma ihåg när vi ser på andra människors liv. Bilden kan visa något verkligt, men den visar inte allt.

När det kan vara värdefullt att se på andra

Samtidigt behöver det inte vara något negativt att se på någon som har uppnått något vi själva vill uppnå.

Kanske har personen byggt ett företag, utvecklat en färdighet eller skapat möjligheten att resa mer. Kanske hjälper något i deras liv oss att se en möjlighet i vårt eget.

Det kan bli inspiration.

Skillnaden ligger ofta i känslan det skapar och i vad vi gör efteråt. Ser jag på det och tänker: ”Varför har de det där och inte jag?” Eller tänker jag: ”Om det är möjligt för dem kanske jag också kan börja röra mig i den riktningen?”

De tankarna kan föra oss åt olika håll.

Vad lämnar det kvar hos dig?

Jag tror inte att vi behöver sluta titta på vad andra gör. Men jag tror att det hjälper att lägga märke till hur det påverkar oss.

Efter att ha scrollat en stund, känner jag mig inspirerad att agera? Har jag sett något användbart? Eller känner jag mig framför allt missnöjd med mitt eget liv?

För mig kan material om personlig utveckling och hur vi kan växa ge idéer, påminnelser och nya sätt att tänka. Det är något helt annat än att scrolla och avsluta med känslan av att mitt eget liv inte räcker till.

Vi kan vara öppna för inspiration och samtidigt ifrågasätta bilden vi ser.

Om något uppmuntrar oss att arbeta mot våra egna drömmar kan det vara värdefullt. Men om vi hela tiden jämför hela vårt liv med några få utvalda ögonblick ur någon annans, är det värt att lägga märke till vad den jämförelsen gör med oss.

Relaterad läsning: Det vi återkommande tittar på, läser och lyssnar på kan påverka hur vi ser på våra egna liv. Läs: Din mentala kost formar din framtid

En bra inkomst är inte samma sak som frihet

En person kan ha en bra inkomst och ändå ha väldigt lite kontroll över sin tid. En person kan äga ett företag och ändå känna sig bunden till kunder, uppdrag och behovet av att hela tiden skapa nya inkomster.

Det är något jag har funderat på. För att tjäna pengar och att ha frihet är inte alltid samma sak.

När inkomsten är beroende av din tid

När jag var yngre såg jag i stort sett två sätt att tjäna pengar. Antingen blev man anställd eller så blev man egenföretagare. Ville man ha en inkomst arbetade man. Ville man ha mer arbetade man mer, blev bättre på det man gjorde eller startade eget.

Senare började jag förstå skillnaden mellan att tjäna pengar på den tid vi säljer och att bygga något som kan skapa inkomster utöver de exakta timmar vi själva arbetar.

Det förändrade hur jag såg på tid.

Som anställd är det vanligtvis någon annan som bestämmer många delar av ditt schema. Som egenföretagare kan du ha större frihet på vissa områden. Men kunder, deadlines och uppdrag kan fortfarande styra en stor del av din dag.

Det är inget fel med någon av vägarna. Men att äga ett företag betyder inte automatiskt att du äger mer av din tid.

Vad kan jag själv välja?

För mig har frågan kommit att handla mindre om inkomsten i sig och mer om vilka valmöjligheter jag har.

Har jag tillräcklig kontroll över min tid för att kunna leva på ett sätt som känns meningsfullt för mig? Vad är jag beroende av? Vad skulle hända om den situationen förändrades?

Tid är inte bara något vi använder till arbete. Det är tid med familjen, tid för hälsan, tid för lärande och tid för det vi vill uppleva i livet.

Jag kan trivas med det jag gör och ändå vilja ha större valfrihet kring de sakerna.

Att skapa fler valmöjligheter

Det här betyder inte att man måste lämna sitt jobb eller förändra allt på en gång. Ett alternativ kan börja med att lära sig en färdighet, utveckla bättre ekonomiska vanor eller långsamt bygga ett projekt vid sidan av det man redan gör.

Poängen är inte att alla ska göra samma sak. Poängen är att fundera över vad som kan ge oss fler valmöjligheter i framtiden.

Om jag trivs med mitt jobb vill jag stanna för att jag själv vill det. Om jag driver ett företag vill jag förstå om det faktiskt ger mig den frihet jag hoppades på.

För mig kan en bra inkomst vara värdefull. Men jag vill också ha tid att leva det liv jag arbetar för att bygga.

Relaterad läsning: Att skapa fler valmöjligheter kan börja med att investera i sin egen kunskap och sina färdigheter. Läs: Din bästa investering

Det mentala fängelset

Ibland hålls vi tillbaka av något vi inte ens är medvetna om. Ett mentalt fängelse.

Vi växer upp omgivna av andra människors värderingar, övertygelser och sätt att se på livet. Vi lär oss av våra föräldrar, människorna omkring oss och senare av skolan och arbetslivet. Mycket av det blir så välbekant att vi aldrig riktigt ifrågasätter det.

Vi lär oss hur saker och ting ska vara. Hur vi förväntas passa in. Vad vi förväntas göra. Och ofta följer vi den vägen utan att veta vilka andra vägar som kanske finns.

Den väg vi lärde oss att följa

Utbilda dig. Skaffa ett bra och tryggt jobb. Det var den riktning jag lärde mig.

Det är inget fel med det. Om du trivs med ditt arbete och det liv du bygger, ska du göra det som känns rätt för dig. Men jag tycker att det är skillnad mellan att välja en väg och att följa den för att det är den enda man känner till.

Människorna omkring oss kan själva ha följt samma väg. De förde vidare det de kände till. Kanske hade inte heller de fått möta något annat.

Under min skoltid lärde jag mig inte hur man får pengar att arbeta för en. Det lärde jag mig inte av mina föräldrar heller. Jag förstod hur det var att arbeta för pengar. Att byta min tid mot en inkomst. Men ekonomisk förståelse utöver det var något jag själv fick börja lära mig.

Den kunskapen fanns helt enkelt inte i den miljö jag växte upp i. Och när vi inte vet att andra möjligheter finns är det svårt att se dem som val.

Vad vi lär oss om misstag

Jag tror att sättet vi lär oss att se på misstag också kan bli en del av det här. I skolan var ett felaktigt svar något negativt. Men i livet kan misstag vara en del av hur vi lär oss.

När jag lyssnar på människor som har byggt upp något betydelsefullt hör jag ofta hur de berättar om allt som gick fel på vägen. De gjorde misstag. De provade saker som inte fungerade.

Det är en helt annan bild än föreställningen att ett felsteg betyder att man har misslyckats. Om vi bär med oss rädslan för att ha fel kan den bli ännu en del av det mentala fängelset.

Att bli nyfiken på något annat

För mig börjar det med nyfikenhet. Att vara villig att fråga sig om det kanske finns något bortom det sätt vi alltid har gjort saker på. Om du läser bloggar som den här har du kanske redan börjat den resan.

Vi kan läsa. Vi kan lyssna. Vi kan lära av människor som har gjort något vi själva skulle vilja göra. Det finns material om ekonomisk förståelse, emotionell intelligens, personlig utveckling och ledarskap. Det finns böcker och poddar som kan introducera oss till idéer vi aldrig fick lära oss.

Det var inget jag minns att jag lärde mig i skolan. Jag fick söka efter det själv.

Vems utveckling arbetar vi för?

Jag har också funderat över den utbildning och utveckling vi får genom arbetet. I de jobb jag har haft har jag inte upplevt att syftet varit att hjälpa mig bygga det liv jag ville ha eller förstå hur jag kunde skapa något eget. Utbildningen var kopplad till det företaget behövde.

Vi kan skickas på en kurs eller få möjlighet att resa någonstans för utbildning. Det kan kännas bra. Vi känner att någon investerar i oss. Men jag tycker att det är värt att förstå varför den investeringen görs.

Min erfarenhet är att företaget förväntar sig att den ska gynna verksamheten. Det är så jag har uppfattat det. Andra kan ha haft andra erfarenheter.

För mig innebar det att jag inte kunde förvänta mig att min arbetsplats skulle ta ansvar för allt jag behövde lära mig för min egen framtid.

Ett val som verkligen är ditt

När vi börjar lära oss om andra möjligheter förändras något. Vi får mer att grunda våra beslut på.

Vi kanske fortfarande väljer det arbete vi redan har. Vi kanske vill ha tryggheten i ett vanligt jobb. Vi kanske bestämmer oss för att bygga något eget eller utforska en annan riktning. Men nu vet vi att det finns alternativ. Det är det som är viktigt för mig.

Jag säger inte att ett sätt att leva är rätt för alla. Om du trivs med det du gör, fortsätt med det. Men jag vill att beslutet ska vara mitt eget, fattat med en förståelse för vilka andra möjligheter som kan finnas.

För när vi kan se bortom den väg vi växte upp med kan vi börja göra ett val som verkligen är vårt eget.

Relaterad läsning: Att bli medveten om de vägar vi har lärt oss att följa kan också förändra hur vi ser på arbete, tid och frihet. Läs: Vem styr egentligen min tid?

Det börjar med dig

Det är lätt att säga att vi vill ha något annat. Ett bättre jobb. Bättre hälsa. Mer frihet. Ett starkare företag. Personlig utveckling. Vad framgång än betyder för oss. Men det finns en annan fråga som kanske är ännu viktigare: Är vi villiga att bli den person som kan skapa det resultatet? För att vilja något och att vara villig att göra det som krävs är inte alltid samma sak.

När det bekväma börjar kännas som framsteg

Ibland hittar vi något som vi är bra på. Vi förstår det. Vi känner oss bekväma med det. Andra ser och uppskattar det vi gör. Kanske ber de oss om råd, uppskattar det vi gör eller börjar till och med se oss som experter. Det är absolut inget fel med det. Men det kan också bli en väldigt bekväm plats att stanna på. Särskilt när uppskattningen blir en del av belöningen. När människor ser oss, uppskattar oss och får oss att känna oss betydelsefulla är det lätt att tänka: Det här måste vara det jag ska fokusera på. Kanske är det så.

Men det finns en annan fråga som är värd att ställa: Tar det här mig faktiskt dit jag säger att jag vill komma? De två sakerna är inte alltid samma sak. Något kan få oss att känna oss framgångsrika i dag utan att nödvändigtvis föra oss närmare den framtid vi säger att vi vill ha.

Var ärlig om det som håller dig tillbaka

Det är här det börjar bli svårt att vara ärlig mot sig själv. Ibland är det vi undviker precis det vi behöver arbeta med. Kanske undviker vi situationer där vi riskerar att bli avvisade. Kanske undviker vi samtal som får oss att känna oss obekväma. Kanske håller vi oss till det vi redan kan eftersom vi skulle känna oss som nybörjare igen om vi började om. Kanske trivs vi i en miljö där vi känner oss trygga och respekterade, samtidigt som vi i det tysta undviker ett annat område där vi vet att vi behöver utvecklas. Det är mycket lättare att fortsätta göra något som får oss att må bra än att se på de delar av oss själva som kanske håller oss tillbaka.

Jag vet det eftersom jag själv har gjort det. Det finns saker jag känner mig bekväm med att göra och saker som kräver betydligt mer av mig. Det finns dagar då jag mycket hellre håller mig till det jag redan kan än pressar mig själv att göra något som känns obekvämt.

Men om det obekväma står mellan mig och dit jag vill komma försvinner det inte bara för att jag undviker det.

Stämmer ditt mål överens med dina handlingar?

Det är inget fel med att ändra sitt mål. Kanske är det du ville för fem år sedan inte längre viktigt för dig. Kanske har din definition av framgång förändrats. Det är helt okej.

Framgång behöver inte betyda pengar, status eller att bygga något stort. För en person kan det innebära frihet. För en annan kan det handla om familj, hälsa, att bidra, sinnesro eller helt enkelt att ha större kontroll över sin tid. Men oavsett vilket mål vi har tror jag att vi är skyldiga oss själva att vara ärliga om det.

Om jag säger att jag vill uppnå ett visst resultat samtidigt som jag medvetet undviker de handlingar som krävs för att skapa det, finns det ett glapp mellan det jag säger och det jag gör. Jag kan inte fortsätta säga att jag vill nå destinationen samtidigt som jag vägrar att gå den väg som leder dit. Förr eller senare måste jag välja. Antingen ändrar jag målet. Eller så börjar jag arbeta med det som hindrar mig från att nå det.

Ingen annan kan göra arbetet åt dig

En mentor kan hjälpa dig. En ledare kan vägleda dig. En coach kan utmana dig, lära dig och ibland se saker i dig som du ännu inte kan se själv. Men de kan inte göra arbetet åt dig.

Och om du inte är villig att investera i din egen utveckling, varför skulle du förvänta dig att någon annan ska investera mer i din framtid än du själv gör?

Det betyder inte att du måste ha allting uträknat. Det betyder inte att du inte får vara rädd. Det betyder inte att du alltid kommer att känna dig motiverad. Det betyder helt enkelt att du är villig att arbeta med dig själv – särskilt med de delar som är lättare att undvika.

För ibland är det största hindret mellan där vi befinner oss och dit vi vill komma inte bristen på möjligheter. Det är något inom oss själva som vi ännu inte har varit villiga att möta.

Och det är där verklig utveckling börjar. Det börjar med dig.

Relaterad läsning: Den dolda faran med komfortzonen

Din vision är din

Alla kommer inte att förstå din vision.

Alla kommer inte att stödja den. Och alla som säger att de är intresserade kommer inte heller att ta sig tid att verkligen förstå vad du försöker bygga.

Jag har själv upplevt det med Equipido.

Jag har visat det för personer som är intresserade av personlig utveckling. Jag har gett dem möjlighet att prova det, utforska det och till och med få en detaljerad rapport utan att behöva betala för den.

Vissa sa att de var intresserade.

Men de gjorde det aldrig.

Till en början kan det vara frustrerande. Man börjar undra varför de inte kan se det man själv ser.

Men sedan insåg jag något viktigt:

Det är min vision, inte deras.

Jag kan inte förvänta mig att någon annan ska känna samma entusiasm inför något som jag har ägnat månader eller år åt att tänka på, bygga och tro på.

Deras brist på intresse betyder inte att idén är fel.

Och deras brist på handling betyder inte att jag ska sluta.

De behöver inte se det du ser

När du har en idé, ett mål eller något du vill bygga är det naturligt att vilja ha stöd från människorna omkring dig.

Men ibland lägger vi för stor vikt vid deras reaktion.

Någon kanske inte förstår varför du vill byta karriär, starta ett företag eller ägna kvällar och helger åt att arbeta mot något som ännu inte finns.

Och det är okej.

De ser din vision genom sina egna erfarenheter, prioriteringar och övertygelser.

Du ser den genom dina.

Din vision blir inte mindre värdefull bara för att någon annan inte kan se den.

Ibland är lärdomen resultatet

För ungefär 15 eller 20 år sedan hade jag en idé om att bygga en onlinegemenskap för kristna, något som liknade ett socialt nätverk.

Jag trodde på idén, även om väldigt få människor omkring mig gjorde det.

Det här var långt innan AI gjorde det möjligt att bygga saker på det sätt vi kan i dag, så jag var tvungen att betala andra för att hjälpa mig att utveckla den. Jag investerade en betydande summa pengar i projektet.

Det blev aldrig det jag hade föreställt mig.

Men jag ser inte de pengarna som bortkastade.

Projektet lärde mig något viktigt om mig själv.

Jag insåg att jag var väldigt bra på att komma på idéer och skapa saker, men att jag vid den tiden inte var lika bra på att driva dem framåt och göra dem till något hållbart.

Det var en viktig lärdom.

Människor lägger pengar på utbildning hela tiden. På många sätt var det projektet en del av min utbildning.

Ibland är avkastningen på en idé inte företaget du hoppades bygga. Ibland är det vad erfarenheten lär dig om dig själv.

Du måste fortfarande försöka

Att tro på något är ingen garanti för att det kommer att fungera.

Du kan försöka och misslyckas.

Du kanske upptäcker att en del av din idé var fel. Du kanske måste ändra riktning, lära dig något nytt eller börja om.

Men det är något helt annat än att aldrig försöka bara för att någon annan inte trodde på det.

Om du försöker och det inte fungerar, lär dig av det.

Om något behöver förändras, förändra det.

Fortsätt sedan framåt.

För även om du misslyckas har du fortfarande gjort något som många människor aldrig gör.

Du försökte.

Ibland är den första personen som behöver tro på din vision helt enkelt du själv.

Relaterad läsning: När du bygger något du tror på följer rädsla och tvivel ofta med på vägen. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utvecklingen.

Att skylla ifrån sig

När något inte går som vi vill är det ofta lätt att hitta någon eller något annat att skylla på.

Det var på grund av min chef. Min partner gjorde det svårt. Alla andra gör ju likadant. Jag fick inte rätt möjlighet. Omständigheterna var emot mig.

Ibland kan det till och med vara sant. Det finns omständigheter i livet som vi inte kan kontrollera, och det händer saker som verkligen inte är vårt fel.

Men det finns en risk när det blir vår vanliga reaktion att skylla på andra. För i samma ögonblick som allt blir någon annans fel tar vi också bort ansvaret från oss själva. Och om vi inte har något ansvar har vi heller ingen anledning att agera.

Det är där vanan att skylla ifrån sig kan börja hålla oss tillbaka.

Vad kan du faktiskt kontrollera?

Jag säger inte att allt som händer i våra liv är vårt fel. Det är det inte.

Det finns saker vi inte kan kontrollera. Andra människor fattar beslut som påverkar oss. Företag förändras. Relationer tar slut. Vi kan drabbas av svåra omständigheter, sjukdom, förluster eller saker från vårt förflutna som vi aldrig själva valde.

Men även när vi inte kan kontrollera det som händer har vi ofta fortfarande viss kontroll över vad vi gör härnäst. Den skillnaden är viktig.

I stället för att bara fråga: ”Vems fel är det här?” kanske en mer användbar fråga är:

Vad kan jag göra åt det nu?

Den frågan för tillbaka ansvaret till oss själva. Och med ansvar kommer också möjligheten till förändring.

Att skylla ifrån sig i vardagen

Det här mönstret visar sig inte bara i stora livssituationer. Ofta dyker det upp i helt vanliga saker.

Tänk dig att jag vill gå ner i vikt, men min partner regelbundet tar hem chips, godis och andra saker som jag försöker låta bli att äta.

Jag skulle kunna säga: ”Om min partner inte köpte hem de där sakerna skulle jag inte gå upp i vikt.”

Och ja, kanske skulle det vara lättare om min partner stöttade mitt mål och inte tog hem sådant. Men det är fortfarande inte min partner som stoppar maten i min mun. Det valet är mitt.

Eller kanske är jag missnöjd med hur mycket jag tjänar.

”Min arbetsgivare vill inte betala mig mer.”

Det kan vara helt sant. Företaget kanske inte har råd att betala mer. De kanske inte tycker att min nuvarande prestation motiverar en högre lön. Det kan finnas andra orsaker.

Men vad kan jag göra?

Jag kan fråga vad jag behöver förbättra. Jag kan utveckla nya färdigheter. Jag kan bli bättre på det jag gör. Jag kan söka en annan tjänst. Jag kan hitta ett annat sätt att öka min inkomst.

Jag kanske inte kan kontrollera vad min arbetsgivare beslutar. Men jag kan kontrollera vad jag själv väljer att göra härnäst.

Samma sak gäller något så enkelt som att komma för sent till jobbet.

”Men alla andra kommer ju också för sent.”

Det kanske de gör. Men alla andra ansvarar inte för när jag kommer till jobbet. Det gör jag.

Ansvar ger dig alternativ

Det är därför jag tror att vanan att skylla på andra kan vara så skadlig när vi vill förändra våra liv. Kanske inte fysiskt skadlig, men skadlig för vår utveckling.

Om jag hela tiden tror att andra människor är ansvariga för var jag befinner mig i livet, ger jag också dem kontroll över om mitt liv kan förändras.

Jag vill ha mer frihet, men någon annan stoppar mig. Jag vill ha bättre hälsa, men någon annan gör det svårt. Jag vill ha en bättre karriär, men min arbetsgivare ger mig inte möjligheten. Jag vill förverkliga mina drömmar, men mina omständigheter är fel.

Om allt är beroende av att någon annan förändrar sig först kan jag få vänta väldigt länge.

Men när jag börjar fråga mig vad jag själv kan förändra händer något. Jag får alternativ igen.

Inte alltid enkla alternativ. Inte alltid snabba. Men alternativ.

Vad lär dina misstag dig?

Att skylla på andra kan också hindra oss från att lära oss av våra misstag.

John C. Maxwell skrev en bok som heter Failing Forward, som bygger på tanken att misslyckanden och misstag kan bli en del av vår utveckling när vi lär oss av dem.

Jag tror att det ligger mycket i det.

Vi kommer att göra misstag. Jag har gjort många, och jag kommer att göra fler. Men om varje misstag omedelbart blir någon annans fel, vad ska jag då lära mig av det?

Om jag säger: ”Det hände på grund av dem”, kan jag gå vidare utan att granska mina egna beslut.

Om jag i stället frågar: ”Vad kunde jag ha gjort annorlunda?” kanske jag upptäcker något som hjälper mig nästa gång.

Det betyder inte att vi ska ta ansvar för sådant som faktiskt var någon annans ansvar. Det betyder att vi är villiga att ärligt se på den del som faktiskt var vår.

Ibland går skulden många år tillbaka

Vi kan också gå mycket längre tillbaka när vi letar efter något att skylla på. Vi kan skylla på vår barndom, våra föräldrar, tidigare relationer, förlorade möjligheter eller saker som hände för många år sedan.

Det är något jag själv kan relatera till.

Jag hade en svår barndom, och självklart påverkade erfarenheterna från de åren mig. Jag kan inte låtsas som att de inte gjorde det.

Men vid någon tidpunkt var jag tvungen att ställa mig själv en annan fråga:

Varför ska jag låta det som hände då bestämma resten av mitt liv?

Jag kan inte förändra det som hände. Jag kan inte gå tillbaka och skapa en annan barndom. Men jag kan bestämma vad jag vill göra med mitt liv från och med nu.

Det förflutna kan förklara en del av hur vi tänker, reagerar eller beter oss i dag. Att förstå det kan vara viktigt. Men en förklaring behöver inte bli en livstidsdom.

Vid någon tidpunkt, om jag vill ha något annorlunda, måste jag börja ta ansvar för att bygga något annorlunda.

Det är en del av den inre resan.

Förändra det du kan förändra

Ibland gör vi förändring mycket mer komplicerad än den behöver vara.

Jag har inte tillräckligt med pengar. Vad kan jag förändra?

Jag är missnöjd med min hälsa. Vad kan jag förändra?

Jag tycker inte om vart min karriär är på väg. Vad kan jag förändra?

Jag hamnar hela tiden i samma situation. Vad kan jag förändra?

Lägg märke till att jag frågar vad, inte hur. Många fastnar i ”Hur ska jag lyckas med det här?” och börjar omedelbart se allt de inte har eller inte kan göra.

Börja först med att bli tydlig med varför du vill ha förändringen och vad du vill förändra. När ditt varför och ditt vad är tydliga blir det ofta lättare att se hur.

Svaret kanske inte kommer direkt, och lösningen kan kräva tid, ansträngning, lärande, svåra samtal eller obekväma beslut.

Men att skylla på någon annan för oss sällan framåt.

En snabbmatsrestaurang är inte ansvarig för att jag stannade där när jag var hungrig. Restaurangen kan ligga precis på vägen hem, med en enorm skylt framför mig, men det är fortfarande jag som svänger in bilen på parkeringen.

Det betyder inte att alla val är enkla. Det betyder att det fortfarande är ett val.

Sluta skylla ifrån dig

Kanske är en av de mest användbara sakerna vi kan göra att bli medvetna om hur ofta vi skyller på omständigheter eller andra människor.

Inte för att vi i stället ska börja skylla på oss själva. Det är inte poängen.

Poängen är att inse var vårt eget ansvar börjar.

När något går fel kan vi fråga oss:

Vilken del av det här kunde jag kontrollera?
Vad kunde jag ha gjort annorlunda?
Vad kan jag lära mig av det?
Vad kan jag göra nu?

Det kommer alltid att finnas saker som ligger utanför vår kontroll. Men vi behöver inte ge dem kontroll över allt som händer därefter.

Att ta ansvar förändrar inte det förflutna.

Det förändrar vad vi kan göra med framtiden.

---

Relaterad läsning: Utveckling kräver ofta att vi ser på våra egna mönster innan vi tittar på alla omkring oss. Läs Förstå dig själv först.

Brukar du agera snabbt, undvika beslut eller söka svar utanför dig själv när val blir svåra? Utforska Beslutsstilstestet.

Hur reagerar du när något går fel eller när känslorna blir svåra att hantera? Utforska Känslostilstestet.

Din mentala kost formar din framtid

Många av oss tänker noga på vår fysiska hälsa. Vi funderar på vad vi äter, hur mycket vi motionerar, om vi får tillräckligt med sömn och vad vi kan göra för att ge våra kroppar bästa möjliga förutsättningar när vi blir äldre.

Men hur ofta tänker vi på vår mentala kost?

Ja, du läste rätt: din mentala kost.

Vad matar du ditt sinne med varje dag, och hur påverkar det den person du håller på att bli?

Allt du tar in lämnar något efter sig

Under en vanlig dag kommer information till oss från många olika håll. Vi tittar på nyheter, scrollar på sociala medier, lyssnar på samtal, läser artiklar, tittar på videor och kanske läser böcker eller lyssnar på ljudböcker.

En del av det innehållet kan ge oss kunskap, energi, inspiration och riktning. Annat kan göra oss oroliga, frustrerade, distraherade, avundsjuka eller negativa.

Jag säger inte att vi ska undvika verkligheten eller ignorera allt som är svårt. Livet är inte alltid positivt, och vi kan inte kontrollera allt som händer omkring oss. Men vi kan bli mer medvetna om vad vi gång på gång väljer att ta in och vilken effekt det har på oss.

Efter att ha tillbringat fyrtio minuter med att scrolla på sociala medier kan det vara värt att fråga sig själv: Mår jag bättre än innan? Känner jag mig inspirerad att agera, eller känner jag mig trött, irriterad, missnöjd eller nedstämd?

Svaret kan säga något viktigt om din mentala kost.

Sociala medier visar en bild, inte hela berättelsen

Sociala medier kan påverka oss genom konflikter, klagomål och negativa berättelser. Men de kan också påverka oss genom jämförelser.

Vi kanske ser någons hem, relation, semester, framgång eller livsstil och börjar fråga oss varför vårt eget liv inte ser likadant ut. Deras liv verkar lyckligt, enkelt och komplett, medan vårt eget i jämförelse kan kännas vanligt eller svårt.

Men sociala medier visar sällan hela bilden. De visar utvalda ögonblick, noggrant valda bilder och ofta bara de delar som någon vill att andra ska se. Bakom bilden kan verkligheten se helt annorlunda ut.

När vi jämför hela vårt liv med någon annans bästa ögonblick kan det skapa känslor av avund, otillräcklighet eller missnöje utifrån en bild som aldrig var komplett från början.

Samtidigt behöver det inte vara avundsjuka att se någon som har uppnått något som du själv verkligen vill uppnå. Det kan istället bli inspiration.

Kanske följer du någon som reser ofta, har byggt upp ett framgångsrikt företag, utvecklat en färdighet du beundrar eller skapat en del av det liv du själv skulle vilja bygga. Om det du ser uppmuntrar dig att agera och ta steg mot dina egna drömmar kan det stärka dig istället för att få dig att känna dig mindre värd.

Skillnaden ligger ofta i den känsla och reaktion som det skapar. Får det dig att tänka: ”Varför har de det där och inte jag?” Eller får det dig att tänka: ”Om det är möjligt för dem kanske jag också kan börja röra mig i den riktningen?”

Vi behöver fortsätta vara öppna för inspiration samtidigt som vi förhåller oss kritiska till de bilder och berättelser vi accepterar som hela sanningen.

Ditt flöde lär sig av dina val

Jag har märkt att sociala medier ofta ger oss mer av det vi redan väljer att titta på.

Om vi gång på gång stannar upp vid konflikter, rädsla, klagomål eller upprördhet kan mer av den typen av innehåll gradvis börja dyka upp. Men om vi aktivt söker efter material som utbildar, utmanar, motiverar eller inspirerar oss kan vårt flöde börja förändras i motsatt riktning.

I mitt eget flöde ser jag numera ofta klipp med personer som Jim Rohn och annat material kopplat till personlig utveckling, tillväxt och framgång. Det är fortfarande sociala medier, men det påverkar mig inte på samma sätt som planlöst scrollande genom negativitet.

Det ger mig idéer, påminnelser och nya sätt att tänka.

På det sättet konsumerar vi inte bara våra flöden. Vi hjälper också till att forma dem. Varje klick, paus, sökning och val lär plattformen vad den ska visa oss härnäst.

Det gör våra val ännu viktigare.

Vad jag har märkt hos mig själv

Jag har varit intresserad av personlig utveckling i många år. Men att veta något betyder inte att vi alltid omsätter det konsekvent i praktiken.

Vi är människor, och ibland faller vi tillbaka i gamla vanor.

Under de sex veckorna innan jag skrev den här bloggen blev jag mycket mer medveten om min egen mentala kost och mer aktiv i mina val. Varje dag ägnade jag ungefär nittio minuter åt min egen utveckling. Cirka sextio minuter gick till läsning, medan de återstående trettio minuterna användes till att studera material som jag tror att jag behöver för att förändra mitt sätt att tänka och komma närmare mina mål.

Under mina promenader lyssnade jag också på ljudböcker och annat material kopplat till den riktning jag vill ta mitt liv i. Det inkluderade böcker som The Magic of Thinking Big och Psycho-Cybernetics, tillsammans med annat material om personlig utveckling och företagande.

Samtidigt ägnade jag betydligt mindre tid åt att titta på nyheter och betydligt mindre tid åt att scrolla utan något tydligt syfte.

Skillnaden jag har märkt hos mig själv har varit betydande. Jag känner mig mer fokuserad, mer positiv och mer inriktad på det jag vill uppnå. Jag känner inte längre samma behov av att sitta och titta på nyheterna. När jag använder sociala medier handlar mycket av det som visas för mig nu om utveckling, framgång och de ämnen som jag vill ha mer av i mitt liv.

Jag har inte blivit perfekt, och jag faller fortfarande ibland tillbaka i gamla mönster. Men det är också en del av att vara människa.

Det viktiga är att lägga märke till det och medvetet välja vad vi vill börja ge våra sinnen igen.

Vart leder din mentala kost dig?

En enskild video, ett inlägg eller en nyhet kanske inte förändrar ditt liv. Men återkommande intryck kan gradvis påverka hur du tänker, känner och reagerar på världen omkring dig.

De kan påverka ditt humör på jobbet, hur mycket tålamod du visar din familj eller partner, hur du ser på din framtid och om du främst lägger märke till möjligheter eller problem.

Frågan är därför inte bara hur något får dig att känna idag. Det handlar också om vart denna återkommande påverkan kan föra dig om två eller fem år.

Hjälper det du tar in dig att bli mer fokuserad, hoppfull, disciplinerad och inriktad på dina mål? Eller för det dig långsamt i motsatt riktning?

Vi kan inte kontrollera allt som kommer in i våra liv. Men vi kan ta större ansvar för vad vi gång på gång väljer att släppa in i våra sinnen.

Prova under en månad att bli mer medveten om din mentala kost. Lägg märke till vad som ger dig energi och vad som tar energi från dig. Välj böcker, ljudböcker, poddar, kurser och människor som hjälper dig att utvecklas. Minska mängden innehåll som gång på gång får dig att må sämre utan att ge dig något användbart tillbaka.

Se sedan vad som förändras i dina tankar, din energi, dina relationer, ditt arbete och den riktning du är på väg i.

Vi frågar oss ofta vad vi har ätit idag.

Kanske borde vi också fråga:

Vad har jag matat mitt sinne med?

---

Påverkar dina känslomässiga mönster vad du fokuserar på och hur starkt information utifrån påverkar dig? Utforska Känslostilstestet.

För dina dagliga val dig närmare den framtid du vill ha? Utforska Målstiltestet.

Det som finns inom dig

När människor hör orden personlig utveckling kan de ibland undra:

”Betyder det att jag måste förändra den jag är?”

”Är jag inte redan tillräckligt bra?”

Personlig utveckling handlar inte om att bli någon annan. Det handlar inte om att förkasta den du är i dag eller ersätta din personlighet med en annan.

Jag ser det snarare som en skulptör som arbetar med lera.

Leran har redan substans, karaktär och potential. Skulptören ersätter den inte, utan arbetar varsamt med det som redan finns och låter gradvis formen träda fram.

Så ser jag på personlig utveckling: inte som att skapa en ny person, utan som att ta fram mer av den person som redan finns inom dig.

Ta fram det som redan finns inom dig

Vi har alla styrkor, förmågor, drömmar och egenskaper som kanske ännu inte har utvecklats fullt ut.

En del kan vara dolda bakom rädsla, tvivel, gamla vanor eller tidigare erfarenheter. Andra behöver helt enkelt uppmärksamhet, övning och rätt verktyg för att kunna växa.

Personlig utveckling hjälper oss att ta fram dessa egenskaper.

Det kan handla om att läsa, lära sig nya färdigheter, reflektera över sitt beteende eller bli mer medveten om hur man tänker och reagerar. Det kan också handla om att förstå sin personlighet – sina naturliga styrkor, sina tendenser och de mönster som ibland håller en tillbaka.

Det betyder inte att du ska bli en annan person.

Det betyder att du kan bli en starkare, klokare och mer medveten version av dig själv.

Utveckling kräver också förändring

Personlig utveckling betyder inte att allt hos oss ska förbli precis som det är.

Vi kan behöva förändra vanor som begränsar oss. Vi kan behöva förbättra hur vi kommunicerar, reagerar under press, behandlar andra människor eller leder oss själva genom svåra situationer.

Men att förändra ett beteende är inte samma sak som att förkasta den man är.

Att utveckla disciplin – eller skapa bättre vanor, som jag föredrar att se det – betyder inte att du saknade värde tidigare. Att bli mer tålmodig, modig eller eftertänksam betyder inte heller att du blir någon annan.

Det betyder att du fortsätter att forma det som redan finns.

Vi blir aldrig helt färdiga

En skulptur kan så småningom betraktas som färdig. Människor är annorlunda.

Det finns alltid mer vi kan lära oss om hur vi tänker, agerar, hanterar utmaningar, bygger relationer och stöttar människorna omkring oss.

Vi kan utveckla nya färdigheter och återupptäcka drömmar som kanske har begravts under vardagens ansvar.

Den vi är i dag sätter inte gränsen för den vi kan bli.

Börja med att förstå dig själv

Det är svårt att forma något vi inte förstår.

Självinsikt ger oss en tydligare bild av våra styrkor, vår personlighet och de mönster som kan hålla oss tillbaka.

Ett personlighetstest kan inte tala om vem du måste bli. Men det kan hjälpa dig att tydligare förstå vem du redan är – och var det kan finnas ytterligare potential som väntar på att utvecklas.

Du är inte ett problem som behöver lösas.

Du är en person som kan fortsätta att lära, växa och ta fram mer av det som redan finns inom dig.

Leran finns redan där. Frågan är vad du väljer att forma av den.

Vill du förstå mer om de styrkor och naturliga tendenser du redan bär på? Utforska Core Color-testet.

Relaterad läsning: Personlig utveckling blir enklare när vi förstår både vilka vi är och vilka vanor som formar oss. Läs Förstå dig själv först och Förändrar dina vanor ditt liv?.

Din bästa investering

Vi pratar ofta om investeringar. Att investera i aktier. Att investera i fonder. Att investera i fastigheter. Att investera i ett företag. Att investera i något som kan växa över tid och förhoppningsvis skapa en bättre framtid.

Allt det kan vara värdefullt. Men jag tror att det finns en investering som kommer före många andra.

Investeringen vi gör i oss själva.

För oavsett vad vi vill bygga, förbättra, förändra eller skapa, så tar vi med oss själva in i det. Vårt sätt att tänka. Våra vanor. Vår kunskap. Vår attityd. Vår disciplin. Vår kommunikation. Vår förmåga att hantera motgångar. Vår förmåga att lära oss.

Om de sakerna inte växer, blir det mycket svårare för något annat att växa.

En person kan investera pengar utan att riktigt förstå vad den gör. En person kan starta ett företag utan att utveckla de färdigheter som krävs för att driva det. En person kan påbörja en hälsoresa utan att lära sig hur man bygger vanor som håller över tid. En person kan sätta mål utan att förstå vilken typ av person den behöver bli för att nå dem.

Det är därför personlig utveckling är viktig.

För mig har investering i mig själv varit en av de mest värdefulla saker jag har gjort. Jag säger inte det för att jag är färdig, eller för att jag har allt klart för mig. Jag är inte där jag vill vara på alla områden i livet.

Men jag kan tydligt se att böckerna jag har läst, seminarierna jag har deltagit i, utbildningen jag har fått och den personliga utveckling jag har arbetat med har format hur jag tänker, hur jag agerar och hur jag ser på framtiden.

Det har inte gjort mig till någon annan. Kanske är det fel sätt att se på utveckling.

Jag tror inte att personlig utveckling gör oss till en helt annan person. Jag tror att den hjälper oss att ta fram mer av det som redan finns inom oss.

Det är lite som ett block av sten. I början kan det se grovt, otydligt och ofärdigt ut. Men när arbetet fortsätter börjar något träda fram. Formen blir tydligare. Det onödiga tas bort. Skulpturen skapades inte ur ingenting. Den blev synlig genom processen.

Jag tror att utveckling kan fungera på ett liknande sätt.

Ju mer vi lär oss, desto mer upptäcker vi om oss själva. Ju mer vi utvecklas, desto mer ser vi både våra styrkor och de områden där vi fortfarande behöver växa. Och ju mer vi förstår, desto mer inser vi också hur mycket vi fortfarande inte vet.

Det är inte en svaghet. Det är en del av processen.

Att investera i oss själva ger inte alltid ett omedelbart resultat som kan mätas i pengar. Ibland syns resultatet i vårt sätt att tänka. Ibland syns det i vår attityd. Ibland syns det i hur vi hanterar press, hur vi kommunicerar, hur vi fattar beslut eller hur vi reagerar när livet inte blir som vi hade tänkt oss.

Den typen av avkastning kan vara svår att räkna på, men den kan ändå vara oerhört värdefull.

Om vi investerar i vår hälsa kan vi få mer energi, självförtroende, styrka och livskvalitet. Om vi investerar i vårt mindset kan vi börja se möjligheter där vi tidigare bara såg problem. Om vi investerar i kommunikation kan vi förbättra våra relationer, vårt ledarskap och vår förmåga att arbeta med andra människor.

Om vi investerar i finansiell utbildning kan vi fatta bättre beslut med pengar. Om vi investerar i personlig utveckling kan vi börja förstå oss själva på ett djupare plan och skapa en bättre riktning för vår framtid.

Det är därför jag tror att den här typen av investering är så viktig.

Det handlar inte bara om att läsa en bok eller gå på ett seminarium. Sådana saker kan vara kraftfulla, men bara om vi använder dem. En bok i en bokhylla förändrar inte mycket. En kurs vi aldrig tillämpar skapar inte mycket utveckling. Ett seminarium kan inspirera oss, men inspiration i sig räcker inte.

Det verkliga värdet kommer när vi tar det vi lär oss och börjar leva det.

Det är då information blir transformation.

Innan vi väljer var vi ska investera tid, pengar eller energi tror jag att det hjälper att ställa några ärliga frågor.

Vad vill jag förbättra? Vilken typ av person behöver jag bli? Vilken kunskap saknar jag? Vilka vanor håller mig tillbaka? Vilket område i mitt liv skulle förändras mest om jag blev bättre förberedd?

De frågorna är viktiga eftersom investering i sig själv inte bara är en sak. Det kan se olika ut beroende på vad vi behöver.

För en person kan investering i sig själv handla om att gå med i ett hälsoprogram, lära sig äta bättre, röra sig mer och bygga rutiner som stödjer en bättre livsstil.

För en annan person kan det handla om att gå en kurs i investeringar, företagande, ledarskap, kommunikation eller privatekonomi.

För någon annan kan det handla om att läsa böcker som utmanar sättet att tänka, hitta en mentor, gå på ett seminarium eller lära sig en färdighet som öppnar nya möjligheter.

Det kan också handla om att bygga något vid sidan av det man redan gör idag. Om någon vill ha fler alternativ i framtiden kan personen behöva investera i den kunskap, de vanor och de färdigheter som krävs för att skapa de alternativen.

I många fall kräver den framtid vi vill ha en version av oss själva som vi ännu inte har utvecklat fullt ut. Det kan kännas obekvämt, men det kan också vara uppmuntrande.

För det betyder att utveckling är möjlig.

Vi är inte fast med bara det vi kan idag. Vi kan lära oss. Vi kan förbättras. Vi kan bli mer disciplinerade. Vi kan bli bättre på att kommunicera. Vi kan bli mer medvetna. Vi kan bli starkare på de områden som betyder något för oss.

Men vanligtvis händer det inte av en slump. Det händer för att vi väljer att investera i det.

Jag tror att ett misstag många gör är att de söker bättre resultat innan de tittar på vem de håller på att bli. De vill ha bättre ekonomi, bättre hälsa, bättre relationer, bättre självförtroende, bättre möjligheter eller bättre ledarskap.

Men många av de resultaten hänger ihop med personlig utveckling.

Om jag vill ha bättre hälsa kan jag behöva bättre vanor. Om jag vill ha bättre ekonomi kan jag behöva bättre förståelse för pengar. Om jag vill ha bättre relationer kan jag behöva bättre kommunikation. Om jag vill ha bättre ledarskap kan jag behöva mer självinsikt. Om jag vill ha bättre möjligheter kan jag behöva bli bättre förberedd.

Det är därför investering i sig själv inte är själviskt. Det kan faktiskt göra att du skapar mer värde för andra.

När du växer tar du ofta med mer värde till din familj, ditt arbete, ditt företag, ditt team och människorna runt omkring dig. Du blir bättre rustad att bidra, stötta, leda, kommunicera och fatta beslut.

Det är en avkastning som kan påverka mer än bara dig själv.

För mig har böcker spelat en stor roll i detta. Alla böcker förändrar inte ett liv. Alla kurser kommer inte att vara användbara. Alla seminarier skapar inte ett genombrott. Men när rätt idé kommer vid rätt tidpunkt kan den förändra hur vi ser på oss själva och vår framtid.

Ibland kan en enda idé förändra hur vi tänker. Ibland kan en enda vana förändra riktningen för ett helt år. Ibland kan ett enda beslut att växa öppna dörrar som vi tidigare inte såg.

Det är därför jag hela tiden återkommer till den här tanken:

Innan vi bara investerar i det som finns utanför oss själva, kanske vi också borde fråga oss hur mycket vi investerar i det som finns inom oss.

Vårt sätt att tänka. Vår kunskap. Vår disciplin. Vår hälsa. Vår kommunikation. Vår självinsikt. Vår förmåga att växa.

För allt vi bygger påverkas av personen vi håller på att bli.

Och om vi vill ha en bättre framtid, kan en av de mest praktiska platserna att börja på vara med oss själva.

Relaterad läsning: En bra investering i dig själv börjar ofta med vad du läser och hur du använder det. Läs: Läser du böcker eller äger du dem bara?

Vill du lära känna dig själv bättre och upptäcka var dina största möjligheter till utveckling finns? Läs mer om Core Color-testet.

Vem styr egentligen min tid?

Inte bara tid i praktisk mening, som scheman, möten, arbetstider och dagliga rutiner. Jag menar tid i en djupare mening. Den tid vi faktiskt känner att vi äger. Den tid vi själva kan välja hur vi använder. Den tid vi har för vår familj, vår hälsa, våra intressen, vår utveckling och det som verkligen betyder något.

Vid något tillfälle började jag ställa mig en enkel men obekväm fråga:

Hur mycket av min tid styr jag egentligen själv?

Den frågan är inte menad som kritik mot något jobb, företag, yrkesval eller sätt att leva. Det finns inget rätt eller fel svar som passar alla. Vissa människor älskar sitt arbete. Vissa trivs som anställda. Andra trivs med att driva eget företag. Vissa vill ha stabilitet. Andra vill ha mer frihet. Och vissa vill ha en kombination av båda.

Men jag tror ändå att det är en fråga värd att ställa.

För många av oss växer upp i system som formar hur vi tänker kring tid, pengar, arbete och trygghet. Ofta ifrågasätter vi inte de systemen eftersom de känns normala. Vi går i skolan, vi uppmuntras att skaffa en utbildning, hitta ett bra jobb, arbeta hårt, betala våra räkningar, ta semester när det går och bygga ett liv runt den strukturen.

Det är inget fel med det.

Men det kanske inte är det enda sättet att tänka.

När jag var yngre såg jag i princip två sätt att tjäna pengar. Antingen blev man anställd, eller så blev man egenföretagare. Det var den värld jag förstod. Om man ville ha inkomst arbetade man. Om man ville ha mer inkomst arbetade man mer, blev bättre på det man gjorde eller startade eget företag.

Jag började arbeta tidigt. Jag hade olika småjobb när jag var ung, delade ut reklam och tidningar, och senare arbetade jag i köket och disken på en passagerarbåt. Jag lärde mig tidigt att pengar oftast kom genom att byta tid mot inkomst.

Återigen, det är inget fel med det. Det är så de flesta av oss börjar. Det är så stora delar av samhället är uppbyggt.

Men senare i livet, när jag kom i kontakt med personlig utveckling och nya sätt att tänka kring pengar, tid och företagande, började jag se något som jag tidigare inte riktigt hade förstått.

Det finns en skillnad mellan att tjäna pengar på den tid vi säljer och att bygga något som kan skapa inkomst bortom de exakta timmar vi själva arbetar.

Den insikten förändrade hur jag såg på tid.

Som anställd är det ofta någon annan som bestämmer många delar av schemat. När man ska börja. När man ska sluta. När semester är möjlig. Vad som behöver göras. Var arbetet ska utföras. Hur flexibel dagen kan vara.

Som egenföretagare kan det finnas mer frihet på vissa områden. Men även då är tiden ofta kopplad till kunder, uppdrag, deadlines, projekt och behovet av att fortsätta skapa inkomst. I många fall är det fortfarande ett byte av tid mot pengar, bara i en annan form.

Det gör det inte dåligt. Det betyder bara att frihet och inkomst inte alltid är samma sak. En person kan ha en bra inkomst och ändå ha väldigt lite kontroll över sin tid. En person kan äga ett företag och ändå känna sig fångad av kraven i det företaget. En person kan ha ett stabilt jobb och ändå undra vad som skulle hända om något förändrades utanför den egna kontrollen.

Det är en av anledningarna till att jag tycker att det här ämnet är viktigt.

Livet kan förändras snabbt. Ett företag kan omorganisera. En kund kan försvinna. En marknad kan förändras. Ett politiskt beslut kan påverka en hel bransch. Ett hälsoproblem kan förändra vad som är möjligt. En ekonomi kan röra sig i en riktning som ingen hade räknat med.

Ibland händer saker som påverkar hela vår livsstil, även om vi inte har gjort något fel.

Därför tänker jag inte längre bara i termer av inkomst. Jag tänker mer i termer av alternativ.

Har jag alternativ?

Har jag en buffert? Har jag mer än ett sätt att skapa inkomst? Har jag färdigheter som hjälper mig att anpassa mig? Bygger jag något för framtiden? Har jag tillräckligt mycket kontroll över min tid för att leva på ett sätt som känns meningsfullt för mig?

De frågorna är inte alltid bekväma, men de kan vara användbara.

För mig handlar det här inte om att säga åt någon att lämna sitt jobb, sluta driva sitt företag eller förändra allt direkt. Det vore för enkelt, och livet är sällan så enkelt.

För mig handlar det mer om medvetenhet.

Kanske är det första steget inte att förändra allt. Kanske är det första steget bara att lägga märke till hur livet faktiskt är uppbyggt.

Hur mycket av min vecka är verkligen vald av mig? Hur mycket styrs av skyldigheter? Hur mycket av min inkomst är beroende av en enda källa? Hur mycket av min tid går till saker som jag säger är viktiga, men som jag sällan prioriterar? Hur mycket av mitt liv är byggt medvetet, och hur mycket är bara resultatet av vanor, rutiner och förväntningar som jag aldrig har ifrågasatt?

Det här är viktiga frågor, eftersom tid inte bara är en praktisk resurs. Tid är liv.

Tid med familjen. Tid med barnen. Tid för hälsa. Tid för lärande. Tid för reflektion. Tid för meningsfullt arbete. Tid för äventyr. Tid för att bli den person vi vill bli.

Många säger att de vill ha mer frihet, men frihet handlar inte bara om pengar. Pengar kan förstås hjälpa. Men frihet handlar också om att ha valmöjligheter. Det handlar om att inte vara helt beroende av en enda situation, en enda arbetsgivare, en enda kund, ett enda system eller ett enda sätt att skapa inkomst.

Därför tror jag att det kan vara så värdefullt att bygga alternativ.

Ett alternativ behöver inte vara dramatiskt. Det kan börja litet.

Det kan vara att lära sig en ny färdighet. Det kan vara att läsa och studera personlig utveckling. Det kan vara att bygga bättre ekonomiska vanor. Det kan vara att spara en procent av inkomsten. Det kan vara att investera i kunskap. Det kan vara att skapa ett litet sidoprojekt. Det kan vara att långsamt bygga en verksamhet över tid. Det kan vara att bygga något idag som skapar fler valmöjligheter i morgon.

Poängen är inte att alla ska göra samma sak.

Poängen är att börja tänka på ett annat sätt.

Om jag älskar det jag gör idag är det fantastiskt. Men jag vill ändå att det ska vara ett val, inte en fälla.

Om jag väljer att stanna på ett jobb vill jag att det valet ska komma från klarhet, inte från rädsla.

Om jag väljer att driva ett företag vill jag bygga det på ett sätt som skapar mer frihet, inte mindre.

Om jag väljer att använda min tid på ett visst sätt vill jag veta att det ligger i linje med det liv jag försöker bygga.

För mig är det den verkliga frågan.

Inte om anställning är bra eller dåligt. Inte om företagande är bra eller dåligt. Inte om en väg är bättre än en annan.

Den verkliga frågan är: Bygger jag ett liv där jag har alternativ?

För när vi har alternativ kan vi fatta bättre beslut. Vi kan stanna för att vi vill, inte för att vi är fast. Vi kan arbeta för att det känns meningsfullt, inte bara för att vi inte har något annat val. Vi kan bygga långsamt utan panik. Vi kan tänka mer långsiktigt. Vi kan fatta beslut från en plats av styrka i stället för rädsla.

Jag tror att det är en av anledningarna till att personlig utveckling har betytt så mycket för mig. Det öppnade mitt sinne för tanken att livet inte bara behöver ses genom den struktur jag växte upp med. Det hjälpte mig att förstå att vanor, tänkande, färdigheter, ledarskap, kommunikation och ekonomisk medvetenhet alla spelar en roll i att skapa fler alternativ.

Och kanske är det där det verkliga värdet börjar.

Inte i att plötsligt förändra allt.

Inte i att döma andra människors val.

Utan i att ställa bättre frågor.

Vilket slags liv bygger jag? Vart tar min tid vägen? Vad är jag beroende av? Vad skulle hända om något förändrades? Vad skulle jag kunna börja bygga nu som kan ge mig fler valmöjligheter längre fram?

För mig kommer den här reflektionen tillbaka till en enkel tanke:

Jag vill äga mer av min tid.

Inte för att jag vill fly från ansvar, utan för att jag vill leva mer medvetet. Jag vill att min tid, mitt arbete, min inkomst, mina vanor och min utveckling ska röra sig i riktning mot det liv jag faktiskt vill bygga.

Kanske är det något värt att tänka på.

För om tid är liv, då kan förmågan att skapa fler valmöjligheter kring vår tid vara en av de viktigaste formerna av utveckling.

Relaterad läsning: Att skapa mer kontroll över sin tid börjar ofta med små dagliga vanor. Läs: Förändrar dina vanor ditt liv?

Funderar du på hur du tar beslut kring din tid? Läs mer om Beslutsstilstestet.

Förändrar dina vanor ditt liv?

Jag har skrivit tidigare om disciplin, men den senaste tiden har jag börjat tänka mer på vanor och hur små dagliga handlingar kan förändra ditt liv.

För många människor låter disciplin begränsande. Det kan kännas som att tvinga sig själv att göra saker man egentligen inte vill göra. Därför har jag börjat se på det på ett annat sätt. I stället för att fokusera på disciplin fokuserar jag på vanor.

Två böcker har påverkat mitt sätt att tänka mer än de flesta när det gäller vanor och personlig utveckling: Atomic Habitsav James Clear och The Slight Edge av Jeff Olson. Även om de närmar sig ämnet på olika sätt pekar båda på samma sanning: små handlingar, upprepade konsekvent över tid, kan skapa anmärkningsvärda resultat.

I många år sökte jag motivation. Varje gång jag kände mig fast satte jag upp nya mål, gjorde nya planer och letade efter sätt att bli inspirerad igen. Problemet var att motivationen alltid verkade vara tillfällig. Den fungerade ett tag, ibland några veckor, ibland några månader, och sedan försvann den.

Till slut insåg jag att motivation är en fantastisk känsla, men en svag grund. Vanor är mycket starkare.

I dag ligger mitt fokus inte på att känna mig motiverad. Mitt fokus ligger på att bygga vanor som naturligt leder vidare till nästa handling.

Ett av de mest användbara begreppen jag har lärt mig från Atomic Habits är habit stacking, alltså att koppla ihop vanor. Tanken är enkel: en vana blir startsignalen för nästa.

Min morgonrutin följer den principen. Jag vaknar, gör min morgonrutin, väger mig, klär på mig, dricker ett glas vatten, tar på mig skorna, startar ett ljudprogram och går ut på en promenad.

Promenaden är egentligen inte målet. Målet är att följa ordningen. Varje liten handling leder naturligt vidare till nästa.

När jag kommer hem förbereder jag frukost samtidigt som jag fortsätter lyssna på ljudprogrammet. Efter frukosten plockar jag undan disken, sätter mig ner och börjar läsa.

Den läsvanan har blivit en av de mest värdefulla delarna av min dag.

Varje morgon lägger jag ungefär 90 minuter på att läsa och studera. Just nu läser jag How to Win Friends and Influence People och går igenom markeringar från The Magic of Thinking Big, The Slight Edge och Atomic Habits.

90 minuter kanske inte låter så mycket, men under ett år blir de där 90 minuterna mer än 547 timmar.

Det motsvarar nästan fjorton hela arbetsveckor investerade i lärande och personlig utveckling. Det är tillräckligt med tid för att läsa och studera någonstans mellan 35 och 55 böcker, beroende på deras längd och komplexitet.

Tänk på det en stund.

Hur tror du att ditt liv skulle förändras om du under det kommande året studerade 35 till 55 böcker om ledarskap, kommunikation, vanor, psykologi, personlig utveckling eller framgång?

Tror du att du skulle tänka annorlunda? Tror du att du skulle fatta andra beslut? Tror du att du skulle se möjligheter som du i dag missar?

Jag är övertygad om det.

En annan vana jag har börjat införa är att journalföra mina dagar. Det är något jag har läst om i flera böcker om personlig utveckling, och John Maxwell pratar också om värdet av reflektion. Men för mig är det fortfarande en ny vana.

Tidigare läste jag ofta böcker utan att stanna upp tillräckligt länge för att reflektera, skriva ner tankar och faktiskt använda det jag lärde mig. Nu har jag börjat skriva ner vad jag gör, vart min tid tar vägen och vad jag faktiskt lär mig av materialet jag studerar.

En av de största överraskningarna var att upptäcka att jag hade mer tillgänglig tid än jag trodde. När jag började följa upp mina dagar kunde jag tydligt se vad som förde mig framåt och vad som inte gjorde det.

Många av oss tror att vi inte har tillräckligt med tid. Men ibland är det verkliga problemet inte tiden. Det är att vi inte vet vart tiden tar vägen.

Det här hänger direkt ihop med en av kärnidéerna i The Slight Edge: små handlingar spelar roll.

De små saker vi gör varje dag känns ofta obetydliga i stunden. Att läsa tio sidor. Att lyssna på ett ljudprogram. Att gå en promenad. Att lägga några minuter på att lära sig något nytt.

Ingen av de handlingarna känns som att den förändrar ett liv direkt. Men över tid byggs de på varandra.

Samma princip fungerar åt andra hållet. Om vi slutar lära oss, slutar växa och slutar investera i oss själva sker tillbakagången ofta så gradvis att vi knappt märker den.

Det är därför jag tror att vanor är mycket viktigare än motivation. Motivation kommer och går. Vanor består. Och över tid formar de vanorna den person vi blir.

Många människor lägger år på att försöka förändra sina omständigheter, samtidigt som de ignorerar de dagliga handlingar som skapar just de omständigheterna.

Verklig förändring börjar oftast mycket mindre.

Den börjar med en enda vana.

Sedan en till.

Och en till.

Målet är inte att bli perfekt över en natt. Målet är helt enkelt att röra sig framåt, ett litet steg i taget.

I min nästa blogg kommer jag att utforska något jag har förstått i många år, men som jag har börjat närma mig på ett annat sätt: böcker, lärande och skillnaden mellan att bara läsa en bok och att verkligen studera den.

Relaterad läsning: Vanor blir lättare att hålla fast vid när vi förstår vad disciplin egentligen är. Läs: Disciplin är inte vad de flesta tror.

Vill du förstå vad som håller din motivation levande och hjälper dig att hålla fast vid de vanor som för dig framåt? Läs mer om Målstiltestet.

När du tappar drivkraften

Det fanns en period i mitt liv då jag knappt kunde vänta på att få gå upp på morgonen.

Jag var fylld av energi kring det jag höll på att bygga. Jag gick på möten, lyssnade på flera utbildningsprogram varje dag, läste konstant och lade ner otaliga timmar på personlig utveckling. Men framför allt älskade jag att hjälpa andra människor att sträva mot sina mål och drömmar. Det kändes inte som arbete. Det kändes meningsfullt.

När jag ser tillbaka inser jag hur mycket energi och entusiasm jag hade under den perioden i mitt liv. Sedan förändrades något.

En rad upplevelser med människor som jag litade djupt på påverkade mig mycket mer än jag förstod just då. För att vara tydlig: jag tar fullt ansvar för de beslut jag fattade. Valen var mina. Det var de alltid. Men vägledningen, påverkan och besvikelsen som följde lämnade ett avtryck som stannade kvar i mig i flera år.

Det som överraskade mig mest var inte det som hände. Det var det som hände efteråt.

Jag tappade min drivkraft.

Passionen som hade drivit mig i flera år verkade försvinna. Aktiviteter som tidigare hade inspirerat mig började plötsligt skapa motstånd. Jag ville inte lyssna på utbildningsmaterial. Jag ville inte gå på möten. Böckerna som tidigare hade väckt min nyfikenhet blev liggande oöppnade i bokhyllan.

Det var inte så att jag plötsligt hade slutat tycka om personlig utveckling. Det var inte så att jag hatade affärsmiljön. Det var inte ens så att jag hade slutat tro på utveckling. Problemet var att mitt sinne hade kopplat de upplevelserna till dessa negativa känslor.

I flera år försökte jag få tillbaka den där drivkraften. Jag läste böcker om motivation. Jag studerade målsättning. Jag lärde mig om vanor, tankesätt, framgångsprinciper och hur hjärnan fungerar. Ibland hittade jag ett nytt sätt att tänka som verkade lovande. Det fungerade i några månader, och jag kunde känna hur momentum började byggas upp igen.

Sedan försvann det. Och jag stod återigen vid startlinjen.

Om du någon gång har upplevt något liknande vet du hur frustrerande det kan vara. Särskilt när du minns vem du brukade vara. Du vet vad du är kapabel till. Du vet hur det känns att ha driv. Du vet hur det känns att vakna med förväntan inför framtiden. Men ändå verkar du inte kunna hitta tillbaka dit.

Länge trodde jag att svaret var att hitta ett större mål, ett starkare syfte eller mer motivation. Så jag fortsatte att söka. Jag läste fler böcker, lyssnade på fler råd och provade olika system och metoder.

Men till slut började jag ifrågasätta något.

Tänk om jag ställde fel fråga?

I stället för att fråga: ”Vad är mitt syfte?” kanske jag borde ha frågat: ”Vem vill jag bli?” Den förändringen gjorde stor skillnad.

Nyligen, när jag reflekterade över den här resan, bestämde jag mig för att gå tillbaka till några av de böcker jag hade samlat på mig under de senaste tjugo åren. Mina bokhyllor är fyllda med böcker om ledarskap, personlig utveckling, framgång, motivation, kommunikation och psykologi.

En av böckerna som stack ut var Atomic Habits av James Clear. Jag hade läst den tidigare. Men den här gången såg jag på den på ett annat sätt.

Det som fastnade hos mig var inte diskussionen om vanor. Det var fokuset på identitet. Idén att varaktig förändring inte börjar med mål. Den börjar med personen du vill bli.

Det konceptet träffar mig mycket mer än ännu en övning i målsättning någonsin hade kunnat göra.

Om någon vill uppnå ekonomisk frihet kanske den första frågan inte är: ”Hur blir jag ekonomiskt fri?”

Kanske är den bättre frågan: ”Vilken typ av person skapar ekonomisk frihet?”

Hur tänker den personen? Hur använder den personen sin tid? Vilka vanor tränar den på konsekvent? Hur reagerar den personen när saker inte går enligt plan?

Samma fråga kan ställas kring nästan vilket mål som helst i livet. Innan vi fokuserar på resultatet kanske vi borde fokusera på att bli den person som är kapabel att skapa det resultatet.

Kommer det här sättet att fungera för alla? Förmodligen inte. Och det är en viktig poäng.

Vi är alla olika. Vi har olika bakgrund, olika personligheter, olika erfarenheter och olika utmaningar. De verktyg som hjälper en person framåt kanske inte hjälper en annan person alls. Och det är helt okej.

Målet är inte att hitta en lösning som fungerar för alla. Målet är att hitta det som fungerar för dig.

För mig har den här insikten varit hjälpsam eftersom den flyttade min uppmärksamhet från att ständigt leta efter motivation till att bygga en starkare grund. I stället för att jaga en känsla försöker jag fokusera på att bli den typ av person jag vill vara.

Sanningen är att vi alla går igenom perioder då vi kämpar. Vi tappar självförtroende. Vi tappar momentum. Vi ifrågasätter oss själva. Vi undrar om vi någonsin kommer att hitta tillbaka till vår passion igen.

Men kanske finns svaret inte alltid i att titta längre fram. Ibland finns svaret i att titta djupare. Att ställa andra frågor. Att utmana gamla antaganden. Och att komma ihåg att utveckling inte alltid handlar om att hitta den perfekta vägen.

Ibland handlar det helt enkelt om att ta nästa steg och fortsätta framåt.

Om du har kämpat med att hitta tillbaka till din drivkraft, ditt syfte eller din motivation hoppas jag att den här reflektionen ger dig något att fundera över. Inte för att den innehåller alla svar. Utan för att den kanske hjälper dig att ställa en annan fråga.

Och ibland är en annan fråga exakt där förändring börjar.

Relaterad läsning: Att tappa drivkraften kan väcka tvivel och osäkerhet, men små dagliga handlingar kan också hjälpa dig att hitta tillbaka. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling och Ändrar dina vanor ditt liv?

Vill du förstå vad som verkligen driver dig och hur du hittar tillbaka till riktningen när motivationen försvinner? Läs mer om Målstiltestet.