·

När du tappar drivkraften

En man sitter stilla på golvet vid ett stort fönster och tittar ut, med en stängd laptop, en anteckningsbok och ett par träningsskor bredvid sig.

Det fanns en period i mitt liv då jag knappt kunde vänta på att få gå upp på morgonen.

Jag var fylld av energi kring det jag höll på att bygga. Jag gick på möten, lyssnade på flera utbildningsprogram varje dag, läste konstant och lade ner otaliga timmar på personlig utveckling. Men framför allt älskade jag att hjälpa andra människor att sträva mot sina mål och drömmar. Det kändes inte som arbete. Det kändes meningsfullt.

När jag ser tillbaka inser jag hur mycket energi och entusiasm jag hade under den perioden i mitt liv. Sedan förändrades något.

En rad upplevelser med människor som jag litade djupt på påverkade mig mycket mer än jag förstod just då. För att vara tydlig: jag tar fullt ansvar för de beslut jag fattade. Valen var mina. Det var de alltid. Men vägledningen, påverkan och besvikelsen som följde lämnade ett avtryck som stannade kvar i mig i flera år.

Det som överraskade mig mest var inte det som hände. Det var det som hände efteråt.

Jag tappade min drivkraft.

Passionen som hade drivit mig i flera år verkade försvinna. Aktiviteter som tidigare hade inspirerat mig började plötsligt skapa motstånd. Jag ville inte lyssna på utbildningsmaterial. Jag ville inte gå på möten. Böckerna som tidigare hade väckt min nyfikenhet blev liggande oöppnade i bokhyllan.

Det var inte så att jag plötsligt hade slutat tycka om personlig utveckling. Det var inte så att jag hatade affärsmiljön. Det var inte ens så att jag hade slutat tro på utveckling. Problemet var att mitt sinne hade kopplat de upplevelserna till dessa negativa känslor.

I flera år försökte jag få tillbaka den där drivkraften. Jag läste böcker om motivation. Jag studerade målsättning. Jag lärde mig om vanor, tankesätt, framgångsprinciper och hur hjärnan fungerar. Ibland hittade jag ett nytt sätt att tänka som verkade lovande. Det fungerade i några månader, och jag kunde känna hur momentum började byggas upp igen.

Sedan försvann det. Och jag stod återigen vid startlinjen.

Om du någon gång har upplevt något liknande vet du hur frustrerande det kan vara. Särskilt när du minns vem du brukade vara. Du vet vad du är kapabel till. Du vet hur det känns att ha driv. Du vet hur det känns att vakna med förväntan inför framtiden. Men ändå verkar du inte kunna hitta tillbaka dit.

Länge trodde jag att svaret var att hitta ett större mål, ett starkare syfte eller mer motivation. Så jag fortsatte att söka. Jag läste fler böcker, lyssnade på fler råd och provade olika system och metoder.

Men till slut började jag ifrågasätta något.

Tänk om jag ställde fel fråga?

I stället för att fråga: ”Vad är mitt syfte?” kanske jag borde ha frågat: ”Vem vill jag bli?” Den förändringen gjorde stor skillnad.

Nyligen, när jag reflekterade över den här resan, bestämde jag mig för att gå tillbaka till några av de böcker jag hade samlat på mig under de senaste tjugo åren. Mina bokhyllor är fyllda med böcker om ledarskap, personlig utveckling, framgång, motivation, kommunikation och psykologi.

En av böckerna som stack ut var Atomic Habits av James Clear. Jag hade läst den tidigare. Men den här gången såg jag på den på ett annat sätt.

Det som fastnade hos mig var inte diskussionen om vanor. Det var fokuset på identitet. Idén att varaktig förändring inte börjar med mål. Den börjar med personen du vill bli.

Det konceptet träffar mig mycket mer än ännu en övning i målsättning någonsin hade kunnat göra.

Om någon vill uppnå ekonomisk frihet kanske den första frågan inte är: ”Hur blir jag ekonomiskt fri?”

Kanske är den bättre frågan: ”Vilken typ av person skapar ekonomisk frihet?”

Hur tänker den personen? Hur använder den personen sin tid? Vilka vanor tränar den på konsekvent? Hur reagerar den personen när saker inte går enligt plan?

Samma fråga kan ställas kring nästan vilket mål som helst i livet. Innan vi fokuserar på resultatet kanske vi borde fokusera på att bli den person som är kapabel att skapa det resultatet.

Kommer det här sättet att fungera för alla? Förmodligen inte. Och det är en viktig poäng.

Vi är alla olika. Vi har olika bakgrund, olika personligheter, olika erfarenheter och olika utmaningar. De verktyg som hjälper en person framåt kanske inte hjälper en annan person alls. Och det är helt okej.

Målet är inte att hitta en lösning som fungerar för alla. Målet är att hitta det som fungerar för dig.

För mig har den här insikten varit hjälpsam eftersom den flyttade min uppmärksamhet från att ständigt leta efter motivation till att bygga en starkare grund. I stället för att jaga en känsla försöker jag fokusera på att bli den typ av person jag vill vara.

Sanningen är att vi alla går igenom perioder då vi kämpar. Vi tappar självförtroende. Vi tappar momentum. Vi ifrågasätter oss själva. Vi undrar om vi någonsin kommer att hitta tillbaka till vår passion igen.

Men kanske finns svaret inte alltid i att titta längre fram. Ibland finns svaret i att titta djupare. Att ställa andra frågor. Att utmana gamla antaganden. Och att komma ihåg att utveckling inte alltid handlar om att hitta den perfekta vägen.

Ibland handlar det helt enkelt om att ta nästa steg och fortsätta framåt.

Om du har kämpat med att hitta tillbaka till din drivkraft, ditt syfte eller din motivation hoppas jag att den här reflektionen ger dig något att fundera över. Inte för att den innehåller alla svar. Utan för att den kanske hjälper dig att ställa en annan fråga.

Och ibland är en annan fråga exakt där förändring börjar.

Relaterad läsning: Att tappa drivkraften kan väcka tvivel och osäkerhet, men små dagliga handlingar kan också hjälpa dig att hitta tillbaka. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling och Ändrar dina vanor ditt liv?

Vill du förstå vad som verkligen driver dig och hur du hittar tillbaka till riktningen när motivationen försvinner? Läs mer om Målstiltestet.

Var den här artikeln hjälpsam?
JaNej

Similar Posts

  • | |

    Förstå dig själv först

    Personlig utveckling kopplas ofta till böcker, vanor, disciplin, mål, ledarskap och att ta action. Allt det är viktigt.

    Men jag tror att det finns en del som är lätt att missa.

    Att förstå sig själv.

    För om vi inte förstår oss själva blir det mycket svårare att förstå varför vi agerar som vi gör, varför vissa vanor fungerar för oss och andra inte, varför vissa mål motiverar oss medan andra skapar motstånd, och varför kommunikationen med andra människor ibland blir svårare än den behöver vara.

    Det är en av anledningarna till att jag tror att självinsikt är en så viktig grund för personlig utveckling.

    Vi kan läsa en bra bok. Vi kan lyssna på goda råd. Vi kan sätta mål. Vi kan bestämma oss för att förändras. Men om vi inte förstår oss själva kan vi ändå försöka bygga vårt liv på ett sätt som egentligen inte passar hur vi fungerar.

    Det betyder inte att personlighet ska bli en ursäkt. Det betyder inte att vi ska säga: ”Sådan är jag bara”, och undvika att växa.

    Det betyder tvärtom.

    När vi förstår oss själva bättre kan vi växa på ett smartare sätt.

    När vi till exempel pratar om vanor är det lätt att tro att samma metod borde fungera för alla. Gå upp tidigare. Följ samma rutin. Använd samma system. Sätt samma typ av mål. Mät utvecklingen på samma sätt.

    Men människor är olika. Vissa motiveras av struktur. Andra behöver mer flexibilitet. Vissa drivs av resultat. Andra behöver mening och sammanhang. Vissa gillar detaljerade planer. Andra känner sig låsta av för många detaljer. Vissa människor agerar snabbt och justerar efter hand. Andra behöver tid att tänka innan de agerar.

    Inget av detta är rätt eller fel. Det är bara olika.

    Därför tror jag att personlighetstester och personlighetsverktyg kan vara värdefulla. Inte för att de definierar allt om oss, utan för att de kan ge oss ett språk för sådant vi kanske redan känner, men ännu inte har förstått tydligt.

    Ett bra personlighetsverktyg placerar inte en människa i ett fack. Det hjälper en människa att förstå det fack hon kanske redan har levt i utan att märka det.

    När vi börjar förstå vår egen personlighetsstil kan vi börja ställa bättre frågor.

    Varför reagerar jag så här? Varför undviker jag vissa saker? Varför får jag energi av vissa situationer och tappar energi i andra? Varför kommunicerar jag bra med vissa människor men har svårare med andra? Varför inspirerar vissa mål mig, medan andra känns tunga även när de är viktiga?

    De här frågorna kan skapa verkligt värde.

    För personlig utveckling handlar inte bara om att pressa hårdare. Ibland handlar det om att förstå bättre.

    Om en person sätter ett mål på ett sätt som inte passar personligheten kan målet vara bra, men tillvägagångssättet kan vara fel. Då kan personen bli frustrerad och tro att det saknas disciplin, motivation eller viljestyrka.

    Men kanske är det verkliga problemet inte målet. Kanske är det verkliga problemet systemet runt målet.

    En person kan behöva mer struktur. En annan kan behöva mer frihet. En person kan behöva ansvarstagande och uppföljning. En annan kan behöva en tydlig personlig anledning. En person kan behöva en detaljerad plan. En annan kan behöva ett enkelt första steg.

    Samma mål kan kräva olika vägar beroende på personen.

    Det är en av anledningarna till att jag tror att självinsikt kan göra vanor starkare. När vi förstår oss själva bättre kan vi designa vanor som har större chans att hålla över tid.

    Vi kan sluta kopiera allt från andra och börja fråga oss själva:

    Vad fungerar för mig? Vilken typ av miljö hjälper mig? Vad brukar stoppa mig? Vad ger mig energi? Vad får mig att tappa fokus? Vilken typ av stöd behöver jag?

    Det är inte svaghet. Det är visdom.

    Samma sak gäller kommunikation.

    Många konflikter uppstår inte för att människor är dåliga människor. De uppstår för att människor ser saker olika, bearbetar information olika, fattar beslut olika och kommunicerar olika.

    En person kan prata direkt och tycka att den är tydlig. En annan person kan uppleva samma tydlighet som press.

    En person kan behöva fakta och detaljer innan den fattar ett beslut. En annan vill först se helhetsbilden.

    En person vill agera snabbt. En annan behöver tid för att reflektera.

    En person visar omtanke genom att lösa problem. En annan visar omtanke genom att lyssna.

    När vi inte förstår de här skillnaderna är det lätt att missförstå varandra. Vi kan tycka att någon är svår, ointresserad, för långsam, för intensiv, för känslomässig, för kall, för detaljerad eller för slarvig.

    Men ibland är personen helt enkelt bara annorlunda än vi är.

    När vi förstår personlighetsstilar kan vi bli bättre på att möta människor där de är. Det kan hjälpa på jobbet. Det kan hjälpa i ledarskap. Det kan hjälpa i företagande. Det kan hjälpa i vänskap. Det kan hjälpa i familjelivet. Det kan även hjälpa med barn, eftersom ett barn kanske inte kommunicerar, lär sig eller reagerar på samma sätt som föräldern.

    Om vi bara kommunicerar från vår egen stil kan vi missa den andra personen. Men om vi lär oss att förstå den personens stil kan vi hitta ett bättre sätt att nå fram.

    Det betyder inte att vi måste förändra vilka vi är. Det betyder att vi blir mer medvetna om hur vårt budskap tas emot.

    För mig är det en av de starkaste anledningarna till att lära sig mer om personlighet. Det hjälper oss att förstå oss själva, men det hjälper oss också att förstå andra.

    Och när vi förstår andra bättre dömer vi ofta mindre och kommunicerar bättre.

    Självklart är ett personlighetstest inte hela sanningen om en människa. Inget test kan förklara allt. Människor är komplexa. Vi har olika erfarenheter, värderingar, vanor, bakgrund, rädslor, styrkor och drömmar.

    De flesta av oss är också en kombination av flera olika stilar. Vi är inte bara en sak.

    Det är viktigt att komma ihåg.

    Ett personlighetsverktyg ska användas som en guide, inte som en etikett. Det ska öppna för reflektion, inte stänga samtalet. Det ska hjälpa oss att växa, inte begränsa vem vi kan bli.

    Därför tror jag att det verkliga värdet inte bara ligger i att göra ett test. Värdet ligger i vad vi gör med insikten efteråt.

    Reflekterar vi över den? Känner vi igen mönster? Använder vi den för att förbättra våra vanor? Använder vi den för att kommunicera bättre? Använder vi den för att sätta mål på ett sätt som passar oss bättre? Använder vi den för att förstå andra människor med mer tålamod?

    Det är där utvecklingen börjar.

    Jag tror också att det kan vara värdefullt att återkomma till självinsikt över tid. Vi blir kanske inte en helt annan person, men vi växer. Vi går igenom nya erfarenheter. Vi utvecklar nya färdigheter. Vi mognar på vissa områden. Vi kan upptäcka mönster som vi inte såg tidigare.

    Därför är självinsikt inte något vi gör en gång och sedan är klara med. Det är något vi återvänder till.

    Ju mer vi lär oss om oss själva, desto bättre rustade blir vi att bygga det liv vi vill ha.

    Om vi vill ha bättre vanor hjälper det att förstå vilken typ av struktur som stödjer oss. Om vi vill ha bättre mål hjälper det att förstå vad som verkligen motiverar oss. Om vi vill ha bättre kommunikation hjälper det att förstå hur vi naturligt uttrycker oss och hur andra kan ta emot det. Om vi vill ha bättre relationer hjälper det att förstå att alla inte tänker, känner eller reagerar på samma sätt som vi gör. Om vi vill ha bättre ledarskap hjälper det att förstå både oss själva och de människor vi leder.

    Det är därför jag tror att det inte är en liten sak att förstå sig själv.

    Det är en grund.

    För när vi förstår oss själva kan vi bygga bättre vanor. Vi kan fatta bättre beslut. Vi kan kommunicera med större medvetenhet. Vi kan sätta mål på ett sätt som passar oss bättre. Vi kan sluta kämpa mot delar av oss själva och börja arbeta med oss själva i stället.

    Och när vi förstår oss själva bättre blir vi också bättre på att förstå andra.

    Det kan vara en av de mest värdefulla delarna av personlig utveckling. Inte bara att bli bättre för vår egen skull, utan också att bli lättare att förstå, lättare att arbeta med och bättre på att förstå människorna omkring oss.

    Så innan vi bara frågar oss vilken vana vi borde bygga, vilket mål vi borde sätta eller vilket resultat vi vill skapa, kanske vi också borde fråga:

    Förstår jag mig själv tillräckligt väl för att bygga det här på rätt sätt?

    För ibland är nästa steg i utvecklingen inte bara att göra mer. Ibland är nästa steg att förstå mer.

    Och den förståelsen kan förändra hur vi bygger allt annat.

    Relaterad läsning: Att förstå dig själv kan också hjälpa dig att bygga vanor som passar den du är. Läs: Förändrar dina vanor ditt liv?

    Vill du förstå hur din naturliga personlighet påverkar hur du skapar vanor, sätter mål, kommunicerar och relaterar till andra? Läs mer om Core Color-testet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Vem styr egentligen min tid?

    Inte bara tid i praktisk mening, som scheman, möten, arbetstider och dagliga rutiner. Jag menar tid i en djupare mening. Den tid vi faktiskt känner att vi äger. Den tid vi själva kan välja hur vi använder. Den tid vi har för vår familj, vår hälsa, våra intressen, vår utveckling och det som verkligen betyder något.

    Vid något tillfälle började jag ställa mig en enkel men obekväm fråga:

    Hur mycket av min tid styr jag egentligen själv?

    Den frågan är inte menad som kritik mot något jobb, företag, yrkesval eller sätt att leva. Det finns inget rätt eller fel svar som passar alla. Vissa människor älskar sitt arbete. Vissa trivs som anställda. Andra trivs med att driva eget företag. Vissa vill ha stabilitet. Andra vill ha mer frihet. Och vissa vill ha en kombination av båda.

    Men jag tror ändå att det är en fråga värd att ställa.

    För många av oss växer upp i system som formar hur vi tänker kring tid, pengar, arbete och trygghet. Ofta ifrågasätter vi inte de systemen eftersom de känns normala. Vi går i skolan, vi uppmuntras att skaffa en utbildning, hitta ett bra jobb, arbeta hårt, betala våra räkningar, ta semester när det går och bygga ett liv runt den strukturen.

    Det är inget fel med det.

    Men det kanske inte är det enda sättet att tänka.

    När jag var yngre såg jag i princip två sätt att tjäna pengar. Antingen blev man anställd, eller så blev man egenföretagare. Det var den värld jag förstod. Om man ville ha inkomst arbetade man. Om man ville ha mer inkomst arbetade man mer, blev bättre på det man gjorde eller startade eget företag.

    Jag började arbeta tidigt. Jag hade olika småjobb när jag var ung, delade ut reklam och tidningar, och senare arbetade jag i köket och disken på en passagerarbåt. Jag lärde mig tidigt att pengar oftast kom genom att byta tid mot inkomst.

    Återigen, det är inget fel med det. Det är så de flesta av oss börjar. Det är så stora delar av samhället är uppbyggt.

    Men senare i livet, när jag kom i kontakt med personlig utveckling och nya sätt att tänka kring pengar, tid och företagande, började jag se något som jag tidigare inte riktigt hade förstått.

    Det finns en skillnad mellan att tjäna pengar på den tid vi säljer och att bygga något som kan skapa inkomst bortom de exakta timmar vi själva arbetar.

    Den insikten förändrade hur jag såg på tid.

    Som anställd är det ofta någon annan som bestämmer många delar av schemat. När man ska börja. När man ska sluta. När semester är möjlig. Vad som behöver göras. Var arbetet ska utföras. Hur flexibel dagen kan vara.

    Som egenföretagare kan det finnas mer frihet på vissa områden. Men även då är tiden ofta kopplad till kunder, uppdrag, deadlines, projekt och behovet av att fortsätta skapa inkomst. I många fall är det fortfarande ett byte av tid mot pengar, bara i en annan form.

    Det gör det inte dåligt. Det betyder bara att frihet och inkomst inte alltid är samma sak. En person kan ha en bra inkomst och ändå ha väldigt lite kontroll över sin tid. En person kan äga ett företag och ändå känna sig fångad av kraven i det företaget. En person kan ha ett stabilt jobb och ändå undra vad som skulle hända om något förändrades utanför den egna kontrollen.

    Det är en av anledningarna till att jag tycker att det här ämnet är viktigt.

    Livet kan förändras snabbt. Ett företag kan omorganisera. En kund kan försvinna. En marknad kan förändras. Ett politiskt beslut kan påverka en hel bransch. Ett hälsoproblem kan förändra vad som är möjligt. En ekonomi kan röra sig i en riktning som ingen hade räknat med.

    Ibland händer saker som påverkar hela vår livsstil, även om vi inte har gjort något fel.

    Därför tänker jag inte längre bara i termer av inkomst. Jag tänker mer i termer av alternativ.

    Har jag alternativ?

    Har jag en buffert? Har jag mer än ett sätt att skapa inkomst? Har jag färdigheter som hjälper mig att anpassa mig? Bygger jag något för framtiden? Har jag tillräckligt mycket kontroll över min tid för att leva på ett sätt som känns meningsfullt för mig?

    De frågorna är inte alltid bekväma, men de kan vara användbara.

    För mig handlar det här inte om att säga åt någon att lämna sitt jobb, sluta driva sitt företag eller förändra allt direkt. Det vore för enkelt, och livet är sällan så enkelt.

    För mig handlar det mer om medvetenhet.

    Kanske är det första steget inte att förändra allt. Kanske är det första steget bara att lägga märke till hur livet faktiskt är uppbyggt.

    Hur mycket av min vecka är verkligen vald av mig? Hur mycket styrs av skyldigheter? Hur mycket av min inkomst är beroende av en enda källa? Hur mycket av min tid går till saker som jag säger är viktiga, men som jag sällan prioriterar? Hur mycket av mitt liv är byggt medvetet, och hur mycket är bara resultatet av vanor, rutiner och förväntningar som jag aldrig har ifrågasatt?

    Det här är viktiga frågor, eftersom tid inte bara är en praktisk resurs. Tid är liv.

    Tid med familjen. Tid med barnen. Tid för hälsa. Tid för lärande. Tid för reflektion. Tid för meningsfullt arbete. Tid för äventyr. Tid för att bli den person vi vill bli.

    Många säger att de vill ha mer frihet, men frihet handlar inte bara om pengar. Pengar kan förstås hjälpa. Men frihet handlar också om att ha valmöjligheter. Det handlar om att inte vara helt beroende av en enda situation, en enda arbetsgivare, en enda kund, ett enda system eller ett enda sätt att skapa inkomst.

    Därför tror jag att det kan vara så värdefullt att bygga alternativ.

    Ett alternativ behöver inte vara dramatiskt. Det kan börja litet.

    Det kan vara att lära sig en ny färdighet. Det kan vara att läsa och studera personlig utveckling. Det kan vara att bygga bättre ekonomiska vanor. Det kan vara att spara en procent av inkomsten. Det kan vara att investera i kunskap. Det kan vara att skapa ett litet sidoprojekt. Det kan vara att långsamt bygga en verksamhet över tid. Det kan vara att bygga något idag som skapar fler valmöjligheter i morgon.

    Poängen är inte att alla ska göra samma sak.

    Poängen är att börja tänka på ett annat sätt.

    Om jag älskar det jag gör idag är det fantastiskt. Men jag vill ändå att det ska vara ett val, inte en fälla.

    Om jag väljer att stanna på ett jobb vill jag att det valet ska komma från klarhet, inte från rädsla.

    Om jag väljer att driva ett företag vill jag bygga det på ett sätt som skapar mer frihet, inte mindre.

    Om jag väljer att använda min tid på ett visst sätt vill jag veta att det ligger i linje med det liv jag försöker bygga.

    För mig är det den verkliga frågan.

    Inte om anställning är bra eller dåligt. Inte om företagande är bra eller dåligt. Inte om en väg är bättre än en annan.

    Den verkliga frågan är: Bygger jag ett liv där jag har alternativ?

    För när vi har alternativ kan vi fatta bättre beslut. Vi kan stanna för att vi vill, inte för att vi är fast. Vi kan arbeta för att det känns meningsfullt, inte bara för att vi inte har något annat val. Vi kan bygga långsamt utan panik. Vi kan tänka mer långsiktigt. Vi kan fatta beslut från en plats av styrka i stället för rädsla.

    Jag tror att det är en av anledningarna till att personlig utveckling har betytt så mycket för mig. Det öppnade mitt sinne för tanken att livet inte bara behöver ses genom den struktur jag växte upp med. Det hjälpte mig att förstå att vanor, tänkande, färdigheter, ledarskap, kommunikation och ekonomisk medvetenhet alla spelar en roll i att skapa fler alternativ.

    Och kanske är det där det verkliga värdet börjar.

    Inte i att plötsligt förändra allt.

    Inte i att döma andra människors val.

    Utan i att ställa bättre frågor.

    Vilket slags liv bygger jag? Vart tar min tid vägen? Vad är jag beroende av? Vad skulle hända om något förändrades? Vad skulle jag kunna börja bygga nu som kan ge mig fler valmöjligheter längre fram?

    För mig kommer den här reflektionen tillbaka till en enkel tanke:

    Jag vill äga mer av min tid.

    Inte för att jag vill fly från ansvar, utan för att jag vill leva mer medvetet. Jag vill att min tid, mitt arbete, min inkomst, mina vanor och min utveckling ska röra sig i riktning mot det liv jag faktiskt vill bygga.

    Kanske är det något värt att tänka på.

    För om tid är liv, då kan förmågan att skapa fler valmöjligheter kring vår tid vara en av de viktigaste formerna av utveckling.

    Relaterad läsning: Att skapa mer kontroll över sin tid börjar ofta med små dagliga vanor. Läs: Förändrar dina vanor ditt liv?

    Funderar du på hur du tar beslut kring din tid? Läs mer om Beslutsstilstestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • Rädsla och tvivel är en del av att växa

    När du skapar något och visar det för omvärlden exponerar du också dig själv.

    Det spelar ingen roll om det handlar om ett företag, en blogg, en video eller bara om att dela dina tankar offentligt. I samma stund som du gör något synligt öppnar du också upp för åsikter, reaktioner och bedömningar.

    Och det kan skapa tvivel.

    Jag har upplevt det många gånger medan jag har byggt upp Equipido. Även när du vet att du har något värdefullt att dela med dig av — med år av erfarenhet, utbildning och reflektion bakom det — kan den där tysta rösten ändå finnas där och fråga:

    Hur kommer människor att reagera?
    Vad kommer de att tänka?

    De tankarna är helt naturliga. De är en del av att vara människa.

    Men sanningen är också att rädsla och tvivel ofta kommer från något mycket djupare. Många gånger handlar det om acceptans – viljan att bli förstådd, uppskattad eller åtminstone inte bli avvisad.

    Problemet uppstår när rädsla och tvivel börjar styra våra beslut. Då kan de sakta men säkert hålla oss tillbaka.

    Oavsett om vi vill starta ett företag, skapa något meningsfullt eller utvecklas som människor kommer det alltid finnas osäkerhet. Väntar man tills allt känns tryggt och bekvämt, då riskerar man att vänta för alltid.

    Att växa innebär nästan alltid att göra något som känns obekvämt.

    Och verkligheten är ganska enkel: om vi bara stannar i situationer som känns trygga, förutsägbara och bekväma, då går vi sällan framåt.

    Utveckling händer när vi kliver in i situationer där vi inte har full kontroll, där vi kan bli bedömda och där saker kanske inte blir exakt som vi tänkt.

    Det betyder inte att rädslan försvinner.

    Det betyder bara att vi väljer att gå vidare ändå.

    Relaterad läsning: Att vara synlig väcker ofta rädsla och tvivel. Läs: Modet att vara synlig.

    Vill du förstå hur dina känslomönster påverkar hur du hanterar rädsla, tvivel och osäkerhet när du utvecklas? Läs mer om Känslostilstestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • Disciplin är inte vad de flesta tror

    Ordet disciplin har ofta en negativ klang.

    För många låter det som något stelt, strikt och monotont — att vakna tidigt varje dag, följa strikta rutiner och tvinga sig själv att göra saker man egentligen inte vill göra.

    Men disciplin ser inte alltid ut så.

    Under arbetet med att bygga Equipido har jag förmodligen lagt mer än 2 500 timmar på plattformen.

    Ändå har jag aldrig riktigt upplevt det som disciplin i traditionell mening.

    Jag vaknade inte varje morgon och tänkte: Jag måste tvinga mig själv att göra det här.

    I stället fanns det något som drev mig framåt.

    Ett syfte.

    Ett mål.

    Jag ville skapa något som verkligen kunde hjälpa människor att förstå sig själva bättre och växa genom den förståelsen.

    När man har den typen av syfte känns långa arbetsdagar inte alltid som disciplin.

    De känns som framsteg.

    Det fanns perioder då jag kunde vakna väldigt tidigt, arbeta långa dagar och hålla fokus i timmar — inte för att jag tvingade mig själv, utan för att jag drevs av något meningsfullt.

    Så kanske handlar disciplin inte alltid om strikta rutiner.

    Ibland är disciplin helt enkelt det som uppstår när syftet blir tillräckligt starkt.

    Vill du förstå vad som verkligen driver dina mål och omvandlar ditt syfte till konsekvent handling? Läs mer om Målstiltestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Din vision är din

    Alla kommer inte att förstå din vision.

    Alla kommer inte att stödja den. Och alla som säger att de är intresserade kommer inte heller att ta sig tid att verkligen förstå vad du försöker bygga.

    Jag har själv upplevt det med Equipido.

    Jag har visat det för personer som är intresserade av personlig utveckling. Jag har gett dem möjlighet att prova det, utforska det och till och med få en detaljerad rapport utan att behöva betala för den.

    Vissa sa att de var intresserade.

    Men de gjorde det aldrig.

    Till en början kan det vara frustrerande. Man börjar undra varför de inte kan se det man själv ser.

    Men sedan insåg jag något viktigt:

    Det är min vision, inte deras.

    Jag kan inte förvänta mig att någon annan ska känna samma entusiasm inför något som jag har ägnat månader eller år åt att tänka på, bygga och tro på.

    Deras brist på intresse betyder inte att idén är fel.

    Och deras brist på handling betyder inte att jag ska sluta.

    De behöver inte se det du ser

    När du har en idé, ett mål eller något du vill bygga är det naturligt att vilja ha stöd från människorna omkring dig.

    Men ibland lägger vi för stor vikt vid deras reaktion.

    Någon kanske inte förstår varför du vill byta karriär, starta ett företag eller ägna kvällar och helger åt att arbeta mot något som ännu inte finns.

    Och det är okej.

    De ser din vision genom sina egna erfarenheter, prioriteringar och övertygelser.

    Du ser den genom dina.

    Din vision blir inte mindre värdefull bara för att någon annan inte kan se den.

    Ibland är lärdomen resultatet

    För ungefär 15 eller 20 år sedan hade jag en idé om att bygga en onlinegemenskap för kristna, något som liknade ett socialt nätverk.

    Jag trodde på idén, även om väldigt få människor omkring mig gjorde det.

    Det här var långt innan AI gjorde det möjligt att bygga saker på det sätt vi kan i dag, så jag var tvungen att betala andra för att hjälpa mig att utveckla den. Jag investerade en betydande summa pengar i projektet.

    Det blev aldrig det jag hade föreställt mig.

    Men jag ser inte de pengarna som bortkastade.

    Projektet lärde mig något viktigt om mig själv.

    Jag insåg att jag var väldigt bra på att komma på idéer och skapa saker, men att jag vid den tiden inte var lika bra på att driva dem framåt och göra dem till något hållbart.

    Det var en viktig lärdom.

    Människor lägger pengar på utbildning hela tiden. På många sätt var det projektet en del av min utbildning.

    Ibland är avkastningen på en idé inte företaget du hoppades bygga. Ibland är det vad erfarenheten lär dig om dig själv.

    Du måste fortfarande försöka

    Att tro på något är ingen garanti för att det kommer att fungera.

    Du kan försöka och misslyckas.

    Du kanske upptäcker att en del av din idé var fel. Du kanske måste ändra riktning, lära dig något nytt eller börja om.

    Men det är något helt annat än att aldrig försöka bara för att någon annan inte trodde på det.

    Om du försöker och det inte fungerar, lär dig av det.

    Om något behöver förändras, förändra det.

    Fortsätt sedan framåt.

    För även om du misslyckas har du fortfarande gjort något som många människor aldrig gör.

    Du försökte.

    Ibland är den första personen som behöver tro på din vision helt enkelt du själv.

    Relaterad läsning: När du bygger något du tror på följer rädsla och tvivel ofta med på vägen. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utvecklingen.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • Modet att synas

    Att bygga en webbplats är en sak.

    Att lägga ut sina tankar online är en annan.

    Men att visa sig själv — sitt ansikte, sin röst och sin personlighet — på video är en helt annan nivå av exponering.

    När du ser dig själv på kamera är det väldigt lätt att bli din egen hårdaste kritiker.

    Du lägger märke till allt.

    Hur du pratar.
    Hur du ser ut.
    Hur du rör dig.
    Om du låter tillräckligt självsäker.

    Jag har själv upplevt det när jag har spelat in videor för Equipido.

    Du tittar på videon i efterhand och tänker:
    “Kunde jag ha sagt det bättre?”
    “Ser jag verkligen ut så där?”
    “Borde jag spela in det igen?”

    Men någonstans måste du acceptera något väldigt enkelt.

    Det här är jag.

    Det här är hur jag pratar.

    Det här är hur jag ser ut.

    Och den största domaren i rummet är ofta inte andra människor.

    Det är vi själva.

    När du accepterar att allt inte behöver vara perfekt förändras något. Du slutar försöka kontrollera varje liten detalj och börjar i stället fokusera på budskapet.

    Vissa människor kommer att uppskatta det.

    Andra kommer inte att göra det.

    Det är en del av att våga synas.

    Men om du väntar tills allt känns perfekt innan du delar något med världen kommer du förmodligen aldrig att dela något alls.

    Relaterad läsning: Rädsla och tvivel dyker ofta upp när vi väljer att vara synliga och visa vilka vi är. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling.

    Vill du förstå hur dina känslomönster påverkar hur du hanterar sårbarhet, rädsla för att bli dömd och modet att visa vem du är? Läs mer om Känslostilstestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *