· ·

Navigering

Segelbåt som navigerar genom hård sjö mot en fyr, som symbol för riktning, anpassning och att hålla kursen.

De flesta av oss förstår hur viktigt det är att ha mål. Vi vill veta vart vi är på väg, vad vi vill uppnå och kanske till och med vilken sorts person vi vill bli längs vägen. Men att veta vart du vill komma är inte samma sak som att veta hur du ska ta dig dit. Du behöver också veta hur du ska navigera.

Att sätta kursen är bara början

Föreställ dig ett fartyg som lämnar en hamn och är på väg mot en annan. Destinationen är tydlig. Kursen är beräknad. Alla vet vart fartyget ska. Men det betyder inte att fartyget bara kan styra mot destinationen och fortsätta utan att göra några justeringar.

Det blåser. Det finns strömmar. Vädret förändras. Andra fartyg kan dyka upp. Förhållandena förändras längs vägen. Fartyget behöver ständigt göra små kurskorrigeringar. Livet är inte särskilt annorlunda.

Vi kan sätta upp ett mål och ha en tydlig bild av vad vi vill. Men när vi väl börjar röra oss framåt händer saker. Vi lär oss nya saker. Omständigheterna förändras. Vi gör misstag. Möjligheter dyker upp som vi inte hade förväntat oss.

Det finns ett uttryck som jag alltid har tyckt om: Sätt dina mål i betong och dina planer i sand.

Din destination kan ligga fast samtidigt som vägen dit får vara flexibel. Att ändra planen betyder inte nödvändigtvis att du ändrar målet. Ibland är det just genom att anpassa vägen som du faktiskt kan nå dit. Det är det navigering handlar om.

Du kan vara i rörelse och ändå vara ur kurs

Det finns en viktig skillnad mellan rörelse och framsteg. Du kan arbeta hårt varje dag. Du kan vara disciplinerad. Du kan fortsätta driva dig framåt.

Men om din kurs är lite fel kan avståndet mellan vart du tänkte ta dig och var du faktiskt hamnar bli förvånansvärt stort med tiden. Det betyder inte att du hela tiden ska ändra dina mål.

Det betyder att du ibland behöver stanna upp och fråga dig: Är jag fortfarande på väg i rätt riktning?

Ibland är svaret ja. Ibland behövs bara en liten korrigering. Och ibland kanske du inser att vägen behöver ändras helt.

När du inte kan se vägen framför dig

Jag lärde mig något om navigering på ett väldigt konkret sätt för många år sedan när jag arbetade till sjöss. Jag hade arbetat mig upp på däck, och så småningom blev en del av mitt arbete att styra fartyget.

De första gångerna jag stod vid rodret övade vi ute till havs. Ett stort fartyg reagerar inte som en bil. När du börjar en sväng måste du också förstå när du ska motverka rörelsen så att fartyget stabiliserar sig på rätt kurs. Ett befäl stod bredvid mig och berättade exakt vad jag skulle göra.

Senare kom något betydligt mer utmanande: att styra när vi gick in i en hamn. Nu fanns det passagerare ombord, människor som åt och drack, och allt behövde ske mjukt. En dåligt genomförd sväng kunde påverka mycket mer än deras komfort. På vissa platser fanns grunt vatten utanför den säkra farleden, så det var verkligen viktigt att hålla rätt kurs.

En särskild händelse har stannat kvar hos mig. Vi närmade oss en hamn i mycket tät dimma. Jag kunde knappt se någonting framför mig.

Vi visste exakt vilken hamn vi skulle till. Vi visste var inloppet låg. Vi visste kursen. Men från platsen där jag stod kunde jag inte se vägen.

Så jag var tvungen att lita på instrumenten framför mig och på befälet som gav mig instruktioner. Några grader åt ena hållet. En korrigering. Sedan en ny instruktion. Jag koncentrerade mig på kursen och följde det jag blev tillsagd.

Och sedan, genom dimman, dök ljusen vid hamninloppet upp på båda sidor om fartyget. Vi var exakt där vi behövde vara.

Den upplevelsen har blivit en stark bild för mig av hur navigering fungerar i livet. Ibland vet du vart du är på väg även när du inte kan se vägen dit.

Värdet av ett annat perspektiv

Det är också här en annan person kan bli oerhört värdefull. Du kan naturligtvis välja att navigera mot dina mål och drömmar helt på egen hand. Men det gör ofta resan svårare och mer osäker än den behöver vara.

En mentor kan ge dig något som är svårt att ge dig själv: perspektiv.

Helst är den mentorn någon som redan har gjort det du försöker göra eller som har gått en liknande väg. De känner till några av strömmarna. De känner igen några av hindren. De kan se att du börjar driva ur kurs långt innan du själv märker det.

En bra mentor tar inte kontroll över ditt liv. De gör inte arbetet åt dig. Du måste fortfarande styra. Men de kan hjälpa dig att se när en kurskorrigering behövs.

Precis som befälet på bryggan kunde se och förstå saker som jag ännu inte kunde se själv, kan någon med större erfarenhet ibland ge oss ett perspektiv som vi helt enkelt ännu inte har.

Navigering kräver både självförtroende och ödmjukhet

Jag tror att vi ska lita på oss själva. Vi ska tro att vi kan lära oss, utvecklas och åstadkomma saker som till en början kan verka svåra.

Men att tro på dig själv betyder inte att du måste tro att du behöver kunna allt själv. Det finns styrka i att kunna säga: Det här är vart jag vill komma. Jag är beredd att göra jobbet. Men jag är också beredd att lära mig av någon som redan har gått den här vägen före mig.

Målet är inte att bevisa att du kan resa ensam. Målet är att nå destinationen.

Håll händerna på rodret

Vad du än arbetar mot just nu är kanske den viktigaste frågan inte bara: Vart vill jag komma?

Fråga också: Hur navigerar jag? Vilka instrument använder jag? Hur ofta kontrollerar jag min kurs? Vem kan ge mig ett perspektiv som jag själv inte har där jag befinner mig just nu? Och när jag upptäcker att jag har kommit lite ur kurs, är jagvillig att göra korrigeringen?

Du kommer inte alltid att kunna se hela vägen framför dig. Ibland kommer det att finnas dimma.

Men om du vet vart du vill, är flexibel i hur du tar dig dit, håller koll på dina instrument, lyssnar på vägledning från personer med erfarenhet och gör de kurskorrigeringar som behövs, kan du fortsätta röra dig i rätt riktning.

Och till slut kan ljusen du har navigerat mot börja synas genom dimman.

Relaterad läsning: Att nå din destination kräver också att du är ärlig med dig själv om huruvida dina handlingar faktiskt tar dig dit. Läs: Det börjar med dig.

Var den här artikeln hjälpsam?
JaNej

Similar Posts

  • Den dolda faran med komfortzonen

    Komfortzoner känns trygga.

    De är välbekanta. Förutsägbara. Kontrollerade.

    Men komfortzoner kan också i det tysta bli ett av de största hindren för personlig utveckling.

    När vi stannar kvar i det som känns bekvämt utmanar vi sällan oss själva. Vi upprepar samma mönster, fattar samma beslut och omger oss med samma miljöer.

    Ingenting känns svårt – men ingenting förändras på riktigt heller.

    Utveckling kräver nästan alltid att vi kliver in i situationer som känns obekanta eller obekväma.

    Det kan innebära att tala inför andra, dela dina idéer offentligt, börja med något nytt eller sätta dig i situationer där du vet att andra kanske inte håller med dig.

    De stunderna kan kännas obekväma eftersom de tar bort tryggheten i att veta säkert.

    Men obehag är ofta ett tecken på att något viktigt håller på att hända.

    Det betyder att vi tänjer på våra nuvarande gränser.

    Komfortzonen är inte farlig för att den känns dålig.

    Den är farlig eftersom den känns tillräckligt bra för att hålla oss kvar där.

    Och om vi stannar där för länge slutar vi sakta men säkert att gå framåt.

    Relaterad läsning: Rädsla och tvivel dyker ofta upp när vi lämnar vår komfortzon. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling.

    Vill du förstå hur dina beslutsmönster påverkar om du stannar kvar i det som känns tryggt eller vågar ta steget mot förändring? Läs mer om Beslutsstilstestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • Disciplin är inte vad de flesta tror

    Ordet disciplin har ofta en negativ klang.

    För många låter det som något stelt, strikt och monotont — att vakna tidigt varje dag, följa strikta rutiner och tvinga sig själv att göra saker man egentligen inte vill göra.

    Men disciplin ser inte alltid ut så.

    Under arbetet med att bygga Equipido har jag förmodligen lagt mer än 2 500 timmar på plattformen.

    Ändå har jag aldrig riktigt upplevt det som disciplin i traditionell mening.

    Jag vaknade inte varje morgon och tänkte: Jag måste tvinga mig själv att göra det här.

    I stället fanns det något som drev mig framåt.

    Ett syfte.

    Ett mål.

    Jag ville skapa något som verkligen kunde hjälpa människor att förstå sig själva bättre och växa genom den förståelsen.

    När man har den typen av syfte känns långa arbetsdagar inte alltid som disciplin.

    De känns som framsteg.

    Det fanns perioder då jag kunde vakna väldigt tidigt, arbeta långa dagar och hålla fokus i timmar — inte för att jag tvingade mig själv, utan för att jag drevs av något meningsfullt.

    Så kanske handlar disciplin inte alltid om strikta rutiner.

    Ibland är disciplin helt enkelt det som uppstår när syftet blir tillräckligt starkt.

    Vill du förstå vad som verkligen driver dina mål och omvandlar ditt syfte till konsekvent handling? Läs mer om Målstiltestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Det som finns inom dig

    När människor hör orden personlig utveckling kan de ibland undra:

    ”Betyder det att jag måste förändra den jag är?”

    ”Är jag inte redan tillräckligt bra?”

    Personlig utveckling handlar inte om att bli någon annan. Det handlar inte om att förkasta den du är i dag eller ersätta din personlighet med en annan.

    Jag ser det snarare som en skulptör som arbetar med lera.

    Leran har redan substans, karaktär och potential. Skulptören ersätter den inte, utan arbetar varsamt med det som redan finns och låter gradvis formen träda fram.

    Så ser jag på personlig utveckling: inte som att skapa en ny person, utan som att ta fram mer av den person som redan finns inom dig.

    Ta fram det som redan finns inom dig

    Vi har alla styrkor, förmågor, drömmar och egenskaper som kanske ännu inte har utvecklats fullt ut.

    En del kan vara dolda bakom rädsla, tvivel, gamla vanor eller tidigare erfarenheter. Andra behöver helt enkelt uppmärksamhet, övning och rätt verktyg för att kunna växa.

    Personlig utveckling hjälper oss att ta fram dessa egenskaper.

    Det kan handla om att läsa, lära sig nya färdigheter, reflektera över sitt beteende eller bli mer medveten om hur man tänker och reagerar. Det kan också handla om att förstå sin personlighet – sina naturliga styrkor, sina tendenser och de mönster som ibland håller en tillbaka.

    Det betyder inte att du ska bli en annan person.

    Det betyder att du kan bli en starkare, klokare och mer medveten version av dig själv.

    Utveckling kräver också förändring

    Personlig utveckling betyder inte att allt hos oss ska förbli precis som det är.

    Vi kan behöva förändra vanor som begränsar oss. Vi kan behöva förbättra hur vi kommunicerar, reagerar under press, behandlar andra människor eller leder oss själva genom svåra situationer.

    Men att förändra ett beteende är inte samma sak som att förkasta den man är.

    Att utveckla disciplin – eller skapa bättre vanor, som jag föredrar att se det – betyder inte att du saknade värde tidigare. Att bli mer tålmodig, modig eller eftertänksam betyder inte heller att du blir någon annan.

    Det betyder att du fortsätter att forma det som redan finns.

    Vi blir aldrig helt färdiga

    En skulptur kan så småningom betraktas som färdig. Människor är annorlunda.

    Det finns alltid mer vi kan lära oss om hur vi tänker, agerar, hanterar utmaningar, bygger relationer och stöttar människorna omkring oss.

    Vi kan utveckla nya färdigheter och återupptäcka drömmar som kanske har begravts under vardagens ansvar.

    Den vi är i dag sätter inte gränsen för den vi kan bli.

    Börja med att förstå dig själv

    Det är svårt att forma något vi inte förstår.

    Självinsikt ger oss en tydligare bild av våra styrkor, vår personlighet och de mönster som kan hålla oss tillbaka.

    Ett personlighetstest kan inte tala om vem du måste bli. Men det kan hjälpa dig att tydligare förstå vem du redan är – och var det kan finnas ytterligare potential som väntar på att utvecklas.

    Du är inte ett problem som behöver lösas.

    Du är en person som kan fortsätta att lära, växa och ta fram mer av det som redan finns inom dig.

    Leran finns redan där. Frågan är vad du väljer att forma av den.

    Vill du förstå mer om de styrkor och naturliga tendenser du redan bär på? Utforska Core Color-testet.

    Relaterad läsning: Personlig utveckling blir enklare när vi förstår både vilka vi är och vilka vanor som formar oss. Läs Förstå dig själv först och Förändrar dina vanor ditt liv?.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Det mentala fängelset

    Ibland hålls vi tillbaka av något vi inte ens är medvetna om. Ett mentalt fängelse.

    Vi växer upp omgivna av andra människors värderingar, övertygelser och sätt att se på livet. Vi lär oss av våra föräldrar, människorna omkring oss och senare av skolan och arbetslivet. Mycket av det blir så välbekant att vi aldrig riktigt ifrågasätter det.

    Vi lär oss hur saker och ting ska vara. Hur vi förväntas passa in. Vad vi förväntas göra. Och ofta följer vi den vägen utan att veta vilka andra vägar som kanske finns.

    Utbilda dig. Skaffa ett bra och tryggt jobb. Det var den riktning jag lärde mig.

    Det är inget fel med det. Om du trivs med ditt arbete och det liv du bygger, ska du göra det som känns rätt för dig. Men jag tycker att det är skillnad mellan att välja en väg och att följa den för att det är den enda man känner till.

    Människorna omkring oss kan själva ha följt samma väg. De förde vidare det de kände till. Kanske hade inte heller de fått möta något annat.

    Under min skoltid lärde jag mig inte hur man får pengar att arbeta för en. Det lärde jag mig inte av mina föräldrar heller. Jag förstod hur det var att arbeta för pengar. Att byta min tid mot en inkomst. Men ekonomisk förståelse utöver det var något jag själv fick börja lära mig.

    Den kunskapen fanns helt enkelt inte i den miljö jag växte upp i. Och när vi inte vet att andra möjligheter finns är det svårt att se dem som val.

    Jag tror att sättet vi lär oss att se på misstag också kan bli en del av det här. I skolan var ett felaktigt svar något negativt. Men i livet kan misstag vara en del av hur vi lär oss.

    När jag lyssnar på människor som har byggt upp något betydelsefullt hör jag ofta hur de berättar om allt som gick fel på vägen. De gjorde misstag. De provade saker som inte fungerade.

    Det är en helt annan bild än föreställningen att ett felsteg betyder att man har misslyckats. Om vi bär med oss rädslan för att ha fel kan den bli ännu en del av det mentala fängelset.

    För mig börjar det med nyfikenhet. Att vara villig att fråga sig om det kanske finns något bortom det sätt vi alltid har gjort saker på. Om du läser bloggar som den här har du kanske redan börjat den resan.

    Vi kan läsa. Vi kan lyssna. Vi kan lära av människor som har gjort något vi själva skulle vilja göra. Det finns material om ekonomisk förståelse, emotionell intelligens, personlig utveckling och ledarskap. Det finns böcker och poddar som kan introducera oss till idéer vi aldrig fick lära oss.

    Det var inget jag minns att jag lärde mig i skolan. Jag fick söka efter det själv.

    Jag har också funderat över den utbildning och utveckling vi får genom arbetet. I de jobb jag har haft har jag inte upplevt att syftet varit att hjälpa mig bygga det liv jag ville ha eller förstå hur jag kunde skapa något eget. Utbildningen var kopplad till det företaget behövde.

    Vi kan skickas på en kurs eller få möjlighet att resa någonstans för utbildning. Det kan kännas bra. Vi känner att någon investerar i oss. Men jag tycker att det är värt att förstå varför den investeringen görs.

    Min erfarenhet är att företaget förväntar sig att den ska gynna verksamheten. Det är så jag har uppfattat det. Andra kan ha haft andra erfarenheter.

    För mig innebar det att jag inte kunde förvänta mig att min arbetsplats skulle ta ansvar för allt jag behövde lära mig för min egen framtid.

    När vi börjar lära oss om andra möjligheter förändras något. Vi får mer att grunda våra beslut på.

    Vi kanske fortfarande väljer det arbete vi redan har. Vi kanske vill ha tryggheten i ett vanligt jobb. Vi kanske bestämmer oss för att bygga något eget eller utforska en annan riktning. Men nu vet vi att det finns alternativ. Det är det som är viktigt för mig.

    Jag säger inte att ett sätt att leva är rätt för alla. Om du trivs med det du gör, fortsätt med det. Men jag vill att beslutet ska vara mitt eget, fattat med en förståelse för vilka andra möjligheter som kan finnas.

    För när vi kan se bortom den väg vi växte upp med kan vi börja göra ett val som verkligen är vårt eget.

    Relaterad läsning: Att bli medveten om de vägar vi har lärt oss att följa kan också förändra hur vi ser på arbete, tid och frihet. Läs: Vem styr egentligen min tid?

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • Hur en förändrad tanke påverkar allt

    Kan vi tänka oss till resultat?
    Både ja och nej. Att bara tänka skapar ingen förändring – men att ändra hur du tänker samtidigt som du rör dig i rätt riktning kan absolut göra det.

    Våra sinnen är otroligt kraftfulla, men ofta begränsade av våra egna mönster. När vi öppnar vårt tänkande utvidgar vi vad som är möjligt och börjar lägga märke till möjligheter som vi en gång trodde var utom räckhåll.

    Vi har alla hört frasen ”Du kan bli vad du vill”. Jag håller inte helt med. Om vi jagar något som går emot våra naturliga styrkor kan vi bli kompetenta – men sällan exceptionella.

    Verklig utveckling börjar när du upptäcker dina styrkor och bygger vidare på dina naturliga talanger. Som ledarskapsexperten John C. Maxwell skriver: ”De viktigaste valen du gör – förutom den naturliga talang du redan har – kommer att skilja dig från andra som bara har talang.”
    (Från hans bok Talent Is Never Enough)

    Framgång definieras inte bara av talang – den formas av dina beslut, din karaktär och din inställning.

    Så börja med ditt tänkande. Utvidga det, anpassa det och agera på det.
    Det är då möjligheten blir till framsteg.

    Vill du förstå dina naturliga styrkor bättre och hur de påverkar hur du tänker, fattar beslut och utvecklas? Läs mer om Core Color-testet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • Modet att synas

    Att bygga en webbplats är en sak.

    Att lägga ut sina tankar online är en annan.

    Men att visa sig själv — sitt ansikte, sin röst och sin personlighet — på video är en helt annan nivå av exponering.

    När du ser dig själv på kamera är det väldigt lätt att bli din egen hårdaste kritiker.

    Du lägger märke till allt.

    Hur du pratar.
    Hur du ser ut.
    Hur du rör dig.
    Om du låter tillräckligt självsäker.

    Jag har själv upplevt det när jag har spelat in videor för Equipido.

    Du tittar på videon i efterhand och tänker:
    “Kunde jag ha sagt det bättre?”
    “Ser jag verkligen ut så där?”
    “Borde jag spela in det igen?”

    Men någonstans måste du acceptera något väldigt enkelt.

    Det här är jag.

    Det här är hur jag pratar.

    Det här är hur jag ser ut.

    Och den största domaren i rummet är ofta inte andra människor.

    Det är vi själva.

    När du accepterar att allt inte behöver vara perfekt förändras något. Du slutar försöka kontrollera varje liten detalj och börjar i stället fokusera på budskapet.

    Vissa människor kommer att uppskatta det.

    Andra kommer inte att göra det.

    Det är en del av att våga synas.

    Men om du väntar tills allt känns perfekt innan du delar något med världen kommer du förmodligen aldrig att dela något alls.

    Relaterad läsning: Rädsla och tvivel dyker ofta upp när vi väljer att vara synliga och visa vilka vi är. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling.

    Vill du förstå hur dina känslomönster påverkar hur du hanterar sårbarhet, rädsla för att bli dömd och modet att visa vem du är? Läs mer om Känslostilstestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *