·

Behovet av acceptans

Lugna ringar som sprider sig över vattnet från en liten sten, vilket symboliserar hur behovet av acceptans och kritik kan skapa inre känslomässiga reaktioner.

Många människor söker acceptans.

Vi vill känna att det vi gör har betydelse, att våra idéer respekteras och att andra förstår oss.

På många sätt är detta helt naturligt.

Men behovet av acceptans kan ibland påverka oss mer än vi inser.

När vi får kritik — eller till och med något som vi tolkar som kritik — kan det påverka vårt känslomässiga tillstånd.

Ibland mer än det borde.

Ett enkelt mejl, meddelande eller kommentar kan utlösa en reaktion.

Även när vi rationellt förstår att människor kommunicerar på olika sätt och kanske inte menar något negativt, kan känslorna ändå reagera först.

Jag kan känna igen det hos mig själv.

Ibland kan en kommentar eller ett meddelande stanna kvar i mina tankar längre än jag skulle vilja.

Även när jag logiskt vet att det inte borde göra det.

Det är något jag aktivt arbetar med.

En del av personlig utveckling är att lära sig känna igen sina egna triggers.

Varför påverkar vissa saker oss mer än andra?

Vilka erfarenheter eller förväntningar ligger bakom de reaktionerna?

Olika människor reagerar olika på samma situation.

Om tio personer upplever samma händelse kommer du förmodligen att se tio olika reaktioner.

Vår bakgrund, våra personligheter och våra erfarenheter formar hur vi tolkar världen.

Därför finns det sällan ett universellt “rätt” sätt att reagera.

Det viktiga är att lära sig förstå sig själv bättre över tid.

För när vi börjar förstå våra egna reaktioner börjar vi också minska den makt de har över våra beslut.


Och det är där verklig utveckling börjar.

Vill du förstå varför feedback eller kritik påverkar dig som den gör och hur dina reaktionsmönster påverkar din utveckling? Läs mer om Feedbackstiltestet.

Var den här artikeln hjälpsam?
JaNej

Similar Posts

  • Disciplin är inte vad de flesta tror

    Ordet disciplin har ofta en negativ klang.

    För många låter det som något stelt, strikt och monotont — att vakna tidigt varje dag, följa strikta rutiner och tvinga sig själv att göra saker man egentligen inte vill göra.

    Men disciplin ser inte alltid ut så.

    Under arbetet med att bygga Equipido har jag förmodligen lagt mer än 2 500 timmar på plattformen.

    Ändå har jag aldrig riktigt upplevt det som disciplin i traditionell mening.

    Jag vaknade inte varje morgon och tänkte: Jag måste tvinga mig själv att göra det här.

    I stället fanns det något som drev mig framåt.

    Ett syfte.

    Ett mål.

    Jag ville skapa något som verkligen kunde hjälpa människor att förstå sig själva bättre och växa genom den förståelsen.

    När man har den typen av syfte känns långa arbetsdagar inte alltid som disciplin.

    De känns som framsteg.

    Det fanns perioder då jag kunde vakna väldigt tidigt, arbeta långa dagar och hålla fokus i timmar — inte för att jag tvingade mig själv, utan för att jag drevs av något meningsfullt.

    Så kanske handlar disciplin inte alltid om strikta rutiner.

    Ibland är disciplin helt enkelt det som uppstår när syftet blir tillräckligt starkt.

    Vill du förstå vad som verkligen driver dina mål och omvandlar ditt syfte till konsekvent handling? Läs mer om Målstiltestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    När du tappar drivkraften

    Det fanns en period i mitt liv då jag knappt kunde vänta på att få gå upp på morgonen.

    Jag var fylld av energi kring det jag höll på att bygga. Jag gick på möten, lyssnade på flera utbildningsprogram varje dag, läste konstant och lade ner otaliga timmar på personlig utveckling. Men framför allt älskade jag att hjälpa andra människor att sträva mot sina mål och drömmar. Det kändes inte som arbete. Det kändes meningsfullt.

    När jag ser tillbaka inser jag hur mycket energi och entusiasm jag hade under den perioden i mitt liv. Sedan förändrades något.

    En rad upplevelser med människor som jag litade djupt på påverkade mig mycket mer än jag förstod just då. För att vara tydlig: jag tar fullt ansvar för de beslut jag fattade. Valen var mina. Det var de alltid. Men vägledningen, påverkan och besvikelsen som följde lämnade ett avtryck som stannade kvar i mig i flera år.

    Det som överraskade mig mest var inte det som hände. Det var det som hände efteråt.

    Jag tappade min drivkraft.

    Passionen som hade drivit mig i flera år verkade försvinna. Aktiviteter som tidigare hade inspirerat mig började plötsligt skapa motstånd. Jag ville inte lyssna på utbildningsmaterial. Jag ville inte gå på möten. Böckerna som tidigare hade väckt min nyfikenhet blev liggande oöppnade i bokhyllan.

    Det var inte så att jag plötsligt hade slutat tycka om personlig utveckling. Det var inte så att jag hatade affärsmiljön. Det var inte ens så att jag hade slutat tro på utveckling. Problemet var att mitt sinne hade kopplat de upplevelserna till dessa negativa känslor.

    I flera år försökte jag få tillbaka den där drivkraften. Jag läste böcker om motivation. Jag studerade målsättning. Jag lärde mig om vanor, tankesätt, framgångsprinciper och hur hjärnan fungerar. Ibland hittade jag ett nytt sätt att tänka som verkade lovande. Det fungerade i några månader, och jag kunde känna hur momentum började byggas upp igen.

    Sedan försvann det. Och jag stod återigen vid startlinjen.

    Om du någon gång har upplevt något liknande vet du hur frustrerande det kan vara. Särskilt när du minns vem du brukade vara. Du vet vad du är kapabel till. Du vet hur det känns att ha driv. Du vet hur det känns att vakna med förväntan inför framtiden. Men ändå verkar du inte kunna hitta tillbaka dit.

    Länge trodde jag att svaret var att hitta ett större mål, ett starkare syfte eller mer motivation. Så jag fortsatte att söka. Jag läste fler böcker, lyssnade på fler råd och provade olika system och metoder.

    Men till slut började jag ifrågasätta något.

    Tänk om jag ställde fel fråga?

    I stället för att fråga: ”Vad är mitt syfte?” kanske jag borde ha frågat: ”Vem vill jag bli?” Den förändringen gjorde stor skillnad.

    Nyligen, när jag reflekterade över den här resan, bestämde jag mig för att gå tillbaka till några av de böcker jag hade samlat på mig under de senaste tjugo åren. Mina bokhyllor är fyllda med böcker om ledarskap, personlig utveckling, framgång, motivation, kommunikation och psykologi.

    En av böckerna som stack ut var Atomic Habits av James Clear. Jag hade läst den tidigare. Men den här gången såg jag på den på ett annat sätt.

    Det som fastnade hos mig var inte diskussionen om vanor. Det var fokuset på identitet. Idén att varaktig förändring inte börjar med mål. Den börjar med personen du vill bli.

    Det konceptet träffar mig mycket mer än ännu en övning i målsättning någonsin hade kunnat göra.

    Om någon vill uppnå ekonomisk frihet kanske den första frågan inte är: ”Hur blir jag ekonomiskt fri?”

    Kanske är den bättre frågan: ”Vilken typ av person skapar ekonomisk frihet?”

    Hur tänker den personen? Hur använder den personen sin tid? Vilka vanor tränar den på konsekvent? Hur reagerar den personen när saker inte går enligt plan?

    Samma fråga kan ställas kring nästan vilket mål som helst i livet. Innan vi fokuserar på resultatet kanske vi borde fokusera på att bli den person som är kapabel att skapa det resultatet.

    Kommer det här sättet att fungera för alla? Förmodligen inte. Och det är en viktig poäng.

    Vi är alla olika. Vi har olika bakgrund, olika personligheter, olika erfarenheter och olika utmaningar. De verktyg som hjälper en person framåt kanske inte hjälper en annan person alls. Och det är helt okej.

    Målet är inte att hitta en lösning som fungerar för alla. Målet är att hitta det som fungerar för dig.

    För mig har den här insikten varit hjälpsam eftersom den flyttade min uppmärksamhet från att ständigt leta efter motivation till att bygga en starkare grund. I stället för att jaga en känsla försöker jag fokusera på att bli den typ av person jag vill vara.

    Sanningen är att vi alla går igenom perioder då vi kämpar. Vi tappar självförtroende. Vi tappar momentum. Vi ifrågasätter oss själva. Vi undrar om vi någonsin kommer att hitta tillbaka till vår passion igen.

    Men kanske finns svaret inte alltid i att titta längre fram. Ibland finns svaret i att titta djupare. Att ställa andra frågor. Att utmana gamla antaganden. Och att komma ihåg att utveckling inte alltid handlar om att hitta den perfekta vägen.

    Ibland handlar det helt enkelt om att ta nästa steg och fortsätta framåt.

    Om du har kämpat med att hitta tillbaka till din drivkraft, ditt syfte eller din motivation hoppas jag att den här reflektionen ger dig något att fundera över. Inte för att den innehåller alla svar. Utan för att den kanske hjälper dig att ställa en annan fråga.

    Och ibland är en annan fråga exakt där förändring börjar.

    Relaterad läsning: Att tappa drivkraften kan väcka tvivel och osäkerhet, men små dagliga handlingar kan också hjälpa dig att hitta tillbaka. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling och Ändrar dina vanor ditt liv?

    Vill du förstå vad som verkligen driver dig och hur du hittar tillbaka till riktningen när motivationen försvinner? Läs mer om Målstiltestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Det mentala fängelset

    Ibland hålls vi tillbaka av något vi inte ens är medvetna om. Ett mentalt fängelse.

    Vi växer upp omgivna av andra människors värderingar, övertygelser och sätt att se på livet. Vi lär oss av våra föräldrar, människorna omkring oss och senare av skolan och arbetslivet. Mycket av det blir så välbekant att vi aldrig riktigt ifrågasätter det.

    Vi lär oss hur saker och ting ska vara. Hur vi förväntas passa in. Vad vi förväntas göra. Och ofta följer vi den vägen utan att veta vilka andra vägar som kanske finns.

    Utbilda dig. Skaffa ett bra och tryggt jobb. Det var den riktning jag lärde mig.

    Det är inget fel med det. Om du trivs med ditt arbete och det liv du bygger, ska du göra det som känns rätt för dig. Men jag tycker att det är skillnad mellan att välja en väg och att följa den för att det är den enda man känner till.

    Människorna omkring oss kan själva ha följt samma väg. De förde vidare det de kände till. Kanske hade inte heller de fått möta något annat.

    Under min skoltid lärde jag mig inte hur man får pengar att arbeta för en. Det lärde jag mig inte av mina föräldrar heller. Jag förstod hur det var att arbeta för pengar. Att byta min tid mot en inkomst. Men ekonomisk förståelse utöver det var något jag själv fick börja lära mig.

    Den kunskapen fanns helt enkelt inte i den miljö jag växte upp i. Och när vi inte vet att andra möjligheter finns är det svårt att se dem som val.

    Jag tror att sättet vi lär oss att se på misstag också kan bli en del av det här. I skolan var ett felaktigt svar något negativt. Men i livet kan misstag vara en del av hur vi lär oss.

    När jag lyssnar på människor som har byggt upp något betydelsefullt hör jag ofta hur de berättar om allt som gick fel på vägen. De gjorde misstag. De provade saker som inte fungerade.

    Det är en helt annan bild än föreställningen att ett felsteg betyder att man har misslyckats. Om vi bär med oss rädslan för att ha fel kan den bli ännu en del av det mentala fängelset.

    För mig börjar det med nyfikenhet. Att vara villig att fråga sig om det kanske finns något bortom det sätt vi alltid har gjort saker på. Om du läser bloggar som den här har du kanske redan börjat den resan.

    Vi kan läsa. Vi kan lyssna. Vi kan lära av människor som har gjort något vi själva skulle vilja göra. Det finns material om ekonomisk förståelse, emotionell intelligens, personlig utveckling och ledarskap. Det finns böcker och poddar som kan introducera oss till idéer vi aldrig fick lära oss.

    Det var inget jag minns att jag lärde mig i skolan. Jag fick söka efter det själv.

    Jag har också funderat över den utbildning och utveckling vi får genom arbetet. I de jobb jag har haft har jag inte upplevt att syftet varit att hjälpa mig bygga det liv jag ville ha eller förstå hur jag kunde skapa något eget. Utbildningen var kopplad till det företaget behövde.

    Vi kan skickas på en kurs eller få möjlighet att resa någonstans för utbildning. Det kan kännas bra. Vi känner att någon investerar i oss. Men jag tycker att det är värt att förstå varför den investeringen görs.

    Min erfarenhet är att företaget förväntar sig att den ska gynna verksamheten. Det är så jag har uppfattat det. Andra kan ha haft andra erfarenheter.

    För mig innebar det att jag inte kunde förvänta mig att min arbetsplats skulle ta ansvar för allt jag behövde lära mig för min egen framtid.

    När vi börjar lära oss om andra möjligheter förändras något. Vi får mer att grunda våra beslut på.

    Vi kanske fortfarande väljer det arbete vi redan har. Vi kanske vill ha tryggheten i ett vanligt jobb. Vi kanske bestämmer oss för att bygga något eget eller utforska en annan riktning. Men nu vet vi att det finns alternativ. Det är det som är viktigt för mig.

    Jag säger inte att ett sätt att leva är rätt för alla. Om du trivs med det du gör, fortsätt med det. Men jag vill att beslutet ska vara mitt eget, fattat med en förståelse för vilka andra möjligheter som kan finnas.

    För när vi kan se bortom den väg vi växte upp med kan vi börja göra ett val som verkligen är vårt eget.

    Relaterad läsning: Att bli medveten om de vägar vi har lärt oss att följa kan också förändra hur vi ser på arbete, tid och frihet. Läs: Vem styr egentligen min tid?

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Läser du böcker – eller äger du dem bara?

    En bok kan vara många saker.

    Den kan vara något vackert att ha i bokhyllan. Den kan vara något du samlar på, organiserar och känner dig stolt över att äga. Kanske har du 200 böcker, 300 böcker eller ännu fler, prydligt uppställda i ditt bibliotek, nästan utan ett enda märke.

    Och det är inget fel med det. Vissa böcker är speciella. Vissa är signerade. Vissa har personlig betydelse. Vissa är värda att bevara rena och orörda.

    Men när vi pratar om böcker inom personlig utveckling, ledarskap, kommunikation, vanor eller tillväxt, tror jag att vi behöver ställa en annan fråga.

    Varför köpte vi boken från början?

    Var det för att bokhyllan skulle se bättre ut, eller var det för att vi ville lära oss något, förändra något, förstå något eller bli bättre inom något område i livet?

    Enligt mig är en bok inte bara något man äger. En bok är ett verktyg.

    Någon kan ha lagt år, ibland årtionden, på att bygga upp den kunskap, erfarenhet, de berättelser, lärdomar, misstag och insikter som till slut hamnade på de där sidorna. I vissa fall kan en bok representera en stor del av en människas livsverk, sammanfattat på 200 eller 300 sidor.

    När du öppnar den boken läser du inte bara ord. Du får tillgång till någons erfarenhet. Du får tillgång till idéer som det kanske tog flera år för personen att förstå. Och du kan ta del av de idéerna på bara några timmar.

    Det är kraftfullt, men bara om vi använder boken.

    Jag vet att många är försiktiga med sina böcker. De vill inte skriva i dem. De vill inte vika en sida. De vill inte stryka under något. Kanske fick de lära sig som barn att vara rädda om böcker, och självklart finns det ett värde i att ta hand om saker.

    Men om boken är ett verktyg för din utveckling, då tror jag inte att du ska vara rädd för att använda den.

    Skriv i den. Stryk under viktiga meningar. Vik en sida om du behöver. Skriv anteckningar i marginalen. Markera de delar som utmanar dig, inspirerar dig eller får dig att stanna upp och tänka.

    Var lite vild med den.

    För syftet med boken är inte bara att den ska vara i perfekt skick. Syftet med boken är att hjälpa dig att växa.

    Självklart finns det undantag. Jag har böcker som jag inte skriver i. Jag har signerade böcker från författare som är speciella för mig, och dem lämnar jag orörda. Men när jag verkligen vill studera en bok har jag ofta ett annat exemplar som jag använder som arbetsverktyg.

    Det är skillnaden för mig. Vissa böcker är minnessaker. Andra böcker är verktyg. Och när en bok är ett verktyg vill jag använda den fullt ut.

    I dag använder jag ofta flera versioner av samma bok. Jag kan ha den fysiska boken. Jag kan ha Kindle-versionen. Och ibland lyssnar jag också på ljudboken.

    Till exempel innehåller Atomic Habits så många användbara idéer att det inte räcker för mig att läsa den en gång. Jag kan läsa boken på 10 eller 12 timmar, men det betyder inte att jag har tagit till mig allt som James Clear har lagt in i den.

    Det är stor skillnad mellan att avsluta en bok och att verkligen lära sig av den.

    Därför tycker jag om att använda markeringar, anteckningar och repetition. Med Kindle kan jag markera viktiga avsnitt, exportera mina markeringar och sedan sätta mig ner senare och studera dem mer noggrant. Med en ljudbok kan jag lyssna medan jag promenerar, kör bil eller förbereder frukost. Med en fysisk bok kan jag markera sidorna och skriva mina egna tankar direkt bredvid författarens idéer.

    Varje format ger mig ett annat sätt att komma i kontakt med materialet. Och det leder till en annan viktig punkt: en bok är inte bara ett läsverktyg. Den kan också vara ett reflektionsverktyg.

    När jag läser en bra bok om personlig utveckling eller ledarskap vill jag inte bara fråga: ”Vad sa författaren?” Jag vill också fråga: Hur kan det här tillämpas i mitt liv? Var gör jag redan detta? Var gör jag det inte? Vad borde jag förändra? Vad är en sak jag kan börja använda redan i dag?

    Det är där det verkliga värdet börjar.

    För att läsa en bok förändrar inte automatiskt ditt liv. Att studera den kan göra det. Att använda den kan göra det. Att återvända till den kan göra det. Att lära ut den till någon annan kan göra det.

    Ett annat kraftfullt sätt att använda en bok är att studera den tillsammans med andra.

    Det kan göras i en mastermind-grupp, en studiegrupp, ett team eller till och med tillsammans med en enda vän. För en tid sedan gjorde jag och en vän precis det. Vi valde en bok, läste ett kapitel varje vecka och träffades sedan i ett videomöte på en timme för att diskutera kapitlet.

    Syftet var inte bara att prata om kapitlet. Syftet var att fråga vad idéerna betydde, hur de kunde tillämpas i våra liv och hur vi kunde använda dem praktiskt i vardagen och i business.

    Den typen av samtal kan göra en bok mycket mer värdefull. Du får höra en annan persons perspektiv. Du får förklara dina egna tankar. Du tvingas tänka djupare kring det du har läst. Och ibland är det då boken verkligen börjar bli användbar.

    Om du bygger en organisation, leder människor, utvecklar dig själv eller hjälper någon annan att växa, kan böcker bli praktiska verktyg. En bok som The Magic of Thinking Big, en bok av John Maxwell eller en annan ledarskapsbok kan vara något du läser för egen del, men också något du rekommenderar eller lånar ut till någon som precis har börjat sin egen resa.

    Men om du ska rekommendera en bok hjälper det att du själv har studerat den. Inte bara läst den en gång. Studerat den.

    För då vet du varför den är viktig. Du vet vilka delar som är användbara. Du vet vilka frågor den väcker. Du vet hur den kan hjälpa någon att tänka annorlunda.

    Därför tror jag att frågan ”Vad är en bok?” är viktigare än den först verkar.

    För vissa människor är en bok dekoration. För andra är den underhållning. För vissa är den ett samlarobjekt. För andra är den ett verktyg.

    Inget av de svaren är automatiskt fel. Men jag tror att vi behöver vara ärliga med oss själva.

    När det gäller böcker om utveckling, ledarskap, vanor, kommunikation eller framgång, varför köper vi dem? Köper vi dem främst för att äga dem, eller köper vi dem för att använda dem?

    För om målet är utveckling behöver boken bli mer än något som står i en bokhylla. Den behöver bli en del av processen.

    Kanske betyder det att skriva i den. Kanske betyder det att markera. Kanske betyder det att lyssna på den mer än en gång. Kanske betyder det att exportera dina anteckningar och studera dem. Kanske betyder det att diskutera den med någon annan. Kanske betyder det att ta en idé och använda den under nästa vecka.

    Poängen är inte att alla måste använda böcker på samma sätt.

    Poängen är att fundera över om varje bok verkligen behöver behandlas som något ömtåligt, särskilt när det verkliga värdet inte ligger i att hålla sidorna perfekta.

    Det verkliga värdet ligger i vad boken hjälper dig att förstå, förändra och använda.

    Så nästa gång du plockar upp en bok, särskilt en bok om personlig utveckling eller ledarskap, fråga dig själv: Vad är den här boken till för?

    Är det något jag vill bevara i perfekt skick?

    Eller är det något jag vill använda?

    För mig är många av mina böcker verktyg.

    Och ett verktyg är till för att användas.

    Vill du förstå vad som hjälper dig att omsätta det du lär dig i handling och fortsätta utvecklas i den riktning du vill? Läs mer om Målstiltestet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    När du utvecklas kan dina relationer förändras

    När du börjar arbeta med dig själv kan du märka att något förändras i samtalen omkring dig.

    Du läser, studerar och börjar se på livet på ett annat sätt. Du blir intresserad av utveckling, drömmar, mål och hur du vill att din framtid ska se ut.

    Sedan sätter du dig ner med samma vänner som du alltid har umgåtts med, och det känns inte riktigt likadant längre.

    Det kan fortfarande vara trevligt. Ni kan fortfarande uppskatta att vara tillsammans. Men samtalen kanske inte längre ger dig det de en gång gjorde.

    Kanske vill du prata om något du håller på att lära dig, något du vill bygga eller en möjlighet du har börjat se. Men människorna omkring dig tänker inte på de sakerna på samma sätt.

    Det kan kännas ensamt. Du har börjat se ett annat perspektiv, men det är svårt att förklara det för människor som inte delar det intresset.

    Jag känner igen det här från mitt eget liv. Personlig utveckling har blivit något jag lägger tid på att läsa om och fundera över. Men jag tror inte att någon av mina vänner har börjat läsa den typ av böcker jag pratar om.

    Därför har vi inte nödvändigtvis samma utgångspunkt i våra samtal.

    Ibland kommer de svåraste reaktionerna från människorna som står oss närmast. Familj, vänner eller kollegor.

    De kanske har känt oss sedan barndomen eller skoltiden. De känner den person vi har varit, och det kan bli svårt när vi börjar vilja något annat.

    Vi kan känna att de drar oss tillbaka mot det välbekanta. Samtidigt kan de känna att vi drar oss bort från dem.

    Det kan vara en svår situation. Det är fortfarande trevligt att umgås, men det kan också vara frustrerande när ingen verkar förstå vad vi tänker på eller vart vi vill.

    Att ha ett nytt perspektiv betyder förstås inte att allt vi provar kommer att fungera. Det kanske inte blir som vi hoppas.

    Men vi vill ändå utforska något annat. Vi vill utvecklas. Vi har sett en möjlighet som betyder något för oss.

    Om du bygger något eller arbetar mot dina mål och drömmar tror jag att det hjälper att förstå att människorna omkring dig kanske inte följer med på det sätt du hade hoppats.

    För mig betyder det att återvända till det jag vill göra. Att hålla mina mål och drömmar tydliga i tankarna och fortsätta arbeta mot dem.

    Det kan vara svårt när människorna närmast dig inte förstår din riktning. Men du behöver fortfarande bestämma vad du vill göra med ditt eget liv.

    Relaterad läsning: Människorna omkring oss delar kanske inte den vision vi arbetar mot. Läs: Din vision är din

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej
  • |

    Din bästa investering

    Vi pratar ofta om investeringar. Att investera i aktier. Att investera i fonder. Att investera i fastigheter. Att investera i ett företag. Att investera i något som kan växa över tid och förhoppningsvis skapa en bättre framtid.

    Allt det kan vara värdefullt. Men jag tror att det finns en investering som kommer före många andra.

    Investeringen vi gör i oss själva.

    För oavsett vad vi vill bygga, förbättra, förändra eller skapa, så tar vi med oss själva in i det. Vårt sätt att tänka. Våra vanor. Vår kunskap. Vår attityd. Vår disciplin. Vår kommunikation. Vår förmåga att hantera motgångar. Vår förmåga att lära oss.

    Om de sakerna inte växer, blir det mycket svårare för något annat att växa.

    En person kan investera pengar utan att riktigt förstå vad den gör. En person kan starta ett företag utan att utveckla de färdigheter som krävs för att driva det. En person kan påbörja en hälsoresa utan att lära sig hur man bygger vanor som håller över tid. En person kan sätta mål utan att förstå vilken typ av person den behöver bli för att nå dem.

    Det är därför personlig utveckling är viktig.

    För mig har investering i mig själv varit en av de mest värdefulla saker jag har gjort. Jag säger inte det för att jag är färdig, eller för att jag har allt klart för mig. Jag är inte där jag vill vara på alla områden i livet.

    Men jag kan tydligt se att böckerna jag har läst, seminarierna jag har deltagit i, utbildningen jag har fått och den personliga utveckling jag har arbetat med har format hur jag tänker, hur jag agerar och hur jag ser på framtiden.

    Det har inte gjort mig till någon annan. Kanske är det fel sätt att se på utveckling.

    Jag tror inte att personlig utveckling gör oss till en helt annan person. Jag tror att den hjälper oss att ta fram mer av det som redan finns inom oss.

    Det är lite som ett block av sten. I början kan det se grovt, otydligt och ofärdigt ut. Men när arbetet fortsätter börjar något träda fram. Formen blir tydligare. Det onödiga tas bort. Skulpturen skapades inte ur ingenting. Den blev synlig genom processen.

    Jag tror att utveckling kan fungera på ett liknande sätt.

    Ju mer vi lär oss, desto mer upptäcker vi om oss själva. Ju mer vi utvecklas, desto mer ser vi både våra styrkor och de områden där vi fortfarande behöver växa. Och ju mer vi förstår, desto mer inser vi också hur mycket vi fortfarande inte vet.

    Det är inte en svaghet. Det är en del av processen.

    Att investera i oss själva ger inte alltid ett omedelbart resultat som kan mätas i pengar. Ibland syns resultatet i vårt sätt att tänka. Ibland syns det i vår attityd. Ibland syns det i hur vi hanterar press, hur vi kommunicerar, hur vi fattar beslut eller hur vi reagerar när livet inte blir som vi hade tänkt oss.

    Den typen av avkastning kan vara svår att räkna på, men den kan ändå vara oerhört värdefull.

    Om vi investerar i vår hälsa kan vi få mer energi, självförtroende, styrka och livskvalitet. Om vi investerar i vårt mindset kan vi börja se möjligheter där vi tidigare bara såg problem. Om vi investerar i kommunikation kan vi förbättra våra relationer, vårt ledarskap och vår förmåga att arbeta med andra människor.

    Om vi investerar i finansiell utbildning kan vi fatta bättre beslut med pengar. Om vi investerar i personlig utveckling kan vi börja förstå oss själva på ett djupare plan och skapa en bättre riktning för vår framtid.

    Det är därför jag tror att den här typen av investering är så viktig.

    Det handlar inte bara om att läsa en bok eller gå på ett seminarium. Sådana saker kan vara kraftfulla, men bara om vi använder dem. En bok i en bokhylla förändrar inte mycket. En kurs vi aldrig tillämpar skapar inte mycket utveckling. Ett seminarium kan inspirera oss, men inspiration i sig räcker inte.

    Det verkliga värdet kommer när vi tar det vi lär oss och börjar leva det.

    Det är då information blir transformation.

    Innan vi väljer var vi ska investera tid, pengar eller energi tror jag att det hjälper att ställa några ärliga frågor.

    Vad vill jag förbättra? Vilken typ av person behöver jag bli? Vilken kunskap saknar jag? Vilka vanor håller mig tillbaka? Vilket område i mitt liv skulle förändras mest om jag blev bättre förberedd?

    De frågorna är viktiga eftersom investering i sig själv inte bara är en sak. Det kan se olika ut beroende på vad vi behöver.

    För en person kan investering i sig själv handla om att gå med i ett hälsoprogram, lära sig äta bättre, röra sig mer och bygga rutiner som stödjer en bättre livsstil.

    För en annan person kan det handla om att gå en kurs i investeringar, företagande, ledarskap, kommunikation eller privatekonomi.

    För någon annan kan det handla om att läsa böcker som utmanar sättet att tänka, hitta en mentor, gå på ett seminarium eller lära sig en färdighet som öppnar nya möjligheter.

    Det kan också handla om att bygga något vid sidan av det man redan gör idag. Om någon vill ha fler alternativ i framtiden kan personen behöva investera i den kunskap, de vanor och de färdigheter som krävs för att skapa de alternativen.

    I många fall kräver den framtid vi vill ha en version av oss själva som vi ännu inte har utvecklat fullt ut. Det kan kännas obekvämt, men det kan också vara uppmuntrande.

    För det betyder att utveckling är möjlig.

    Vi är inte fast med bara det vi kan idag. Vi kan lära oss. Vi kan förbättras. Vi kan bli mer disciplinerade. Vi kan bli bättre på att kommunicera. Vi kan bli mer medvetna. Vi kan bli starkare på de områden som betyder något för oss.

    Men vanligtvis händer det inte av en slump. Det händer för att vi väljer att investera i det.

    Jag tror att ett misstag många gör är att de söker bättre resultat innan de tittar på vem de håller på att bli. De vill ha bättre ekonomi, bättre hälsa, bättre relationer, bättre självförtroende, bättre möjligheter eller bättre ledarskap.

    Men många av de resultaten hänger ihop med personlig utveckling.

    Om jag vill ha bättre hälsa kan jag behöva bättre vanor. Om jag vill ha bättre ekonomi kan jag behöva bättre förståelse för pengar. Om jag vill ha bättre relationer kan jag behöva bättre kommunikation. Om jag vill ha bättre ledarskap kan jag behöva mer självinsikt. Om jag vill ha bättre möjligheter kan jag behöva bli bättre förberedd.

    Det är därför investering i sig själv inte är själviskt. Det kan faktiskt göra att du skapar mer värde för andra.

    När du växer tar du ofta med mer värde till din familj, ditt arbete, ditt företag, ditt team och människorna runt omkring dig. Du blir bättre rustad att bidra, stötta, leda, kommunicera och fatta beslut.

    Det är en avkastning som kan påverka mer än bara dig själv.

    För mig har böcker spelat en stor roll i detta. Alla böcker förändrar inte ett liv. Alla kurser kommer inte att vara användbara. Alla seminarier skapar inte ett genombrott. Men när rätt idé kommer vid rätt tidpunkt kan den förändra hur vi ser på oss själva och vår framtid.

    Ibland kan en enda idé förändra hur vi tänker. Ibland kan en enda vana förändra riktningen för ett helt år. Ibland kan ett enda beslut att växa öppna dörrar som vi tidigare inte såg.

    Det är därför jag hela tiden återkommer till den här tanken:

    Innan vi bara investerar i det som finns utanför oss själva, kanske vi också borde fråga oss hur mycket vi investerar i det som finns inom oss.

    Vårt sätt att tänka. Vår kunskap. Vår disciplin. Vår hälsa. Vår kommunikation. Vår självinsikt. Vår förmåga att växa.

    För allt vi bygger påverkas av personen vi håller på att bli.

    Och om vi vill ha en bättre framtid, kan en av de mest praktiska platserna att börja på vara med oss själva.

    Relaterad läsning: En bra investering i dig själv börjar ofta med vad du läser och hur du använder det. Läs: Läser du böcker eller äger du dem bara?

    Vill du lära känna dig själv bättre och upptäcka var dina största möjligheter till utveckling finns? Läs mer om Core Color-testet.

    Var den här artikeln hjälpsam?
    JaNej

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *