Behovet av acceptans

När du tappar drivkraften

Det fanns en period i mitt liv då jag knappt kunde vänta på att få gå upp på morgonen.

Jag var fylld av energi kring det jag höll på att bygga. Jag gick på möten, lyssnade på flera utbildningsprogram varje dag, läste konstant och lade ner otaliga timmar på personlig utveckling. Men framför allt älskade jag att hjälpa andra människor att sträva mot sina mål och drömmar. Det kändes inte som arbete. Det kändes meningsfullt.

När jag ser tillbaka inser jag hur mycket energi och entusiasm jag hade under den perioden i mitt liv. Sedan förändrades något.

En rad upplevelser med människor som jag litade djupt på påverkade mig mycket mer än jag förstod just då. För att vara tydlig: jag tar fullt ansvar för de beslut jag fattade. Valen var mina. Det var de alltid. Men vägledningen, påverkan och besvikelsen som följde lämnade ett avtryck som stannade kvar i mig i flera år.

Det som överraskade mig mest var inte det som hände. Det var det som hände efteråt.

Jag tappade min drivkraft.

Passionen som hade drivit mig i flera år verkade försvinna. Aktiviteter som tidigare hade inspirerat mig började plötsligt skapa motstånd. Jag ville inte lyssna på utbildningsmaterial. Jag ville inte gå på möten. Böckerna som tidigare hade väckt min nyfikenhet blev liggande oöppnade i bokhyllan.

Det var inte så att jag plötsligt hade slutat tycka om personlig utveckling. Det var inte så att jag hatade affärsmiljön. Det var inte ens så att jag hade slutat tro på utveckling. Problemet var att mitt sinne hade kopplat de upplevelserna till dessa negativa känslor.

I flera år försökte jag få tillbaka den där drivkraften. Jag läste böcker om motivation. Jag studerade målsättning. Jag lärde mig om vanor, tankesätt, framgångsprinciper och hur hjärnan fungerar. Ibland hittade jag ett nytt sätt att tänka som verkade lovande. Det fungerade i några månader, och jag kunde känna hur momentum började byggas upp igen.

Sedan försvann det. Och jag stod återigen vid startlinjen.

Om du någon gång har upplevt något liknande vet du hur frustrerande det kan vara. Särskilt när du minns vem du brukade vara. Du vet vad du är kapabel till. Du vet hur det känns att ha driv. Du vet hur det känns att vakna med förväntan inför framtiden. Men ändå verkar du inte kunna hitta tillbaka dit.

Länge trodde jag att svaret var att hitta ett större mål, ett starkare syfte eller mer motivation. Så jag fortsatte att söka. Jag läste fler böcker, lyssnade på fler råd och provade olika system och metoder.

Men till slut började jag ifrågasätta något.

Tänk om jag ställde fel fråga?

I stället för att fråga: ”Vad är mitt syfte?” kanske jag borde ha frågat: ”Vem vill jag bli?” Den förändringen gjorde stor skillnad.

Nyligen, när jag reflekterade över den här resan, bestämde jag mig för att gå tillbaka till några av de böcker jag hade samlat på mig under de senaste tjugo åren. Mina bokhyllor är fyllda med böcker om ledarskap, personlig utveckling, framgång, motivation, kommunikation och psykologi.

En av böckerna som stack ut var Atomic Habits av James Clear. Jag hade läst den tidigare. Men den här gången såg jag på den på ett annat sätt.

Det som fastnade hos mig var inte diskussionen om vanor. Det var fokuset på identitet. Idén att varaktig förändring inte börjar med mål. Den börjar med personen du vill bli.

Det konceptet träffar mig mycket mer än ännu en övning i målsättning någonsin hade kunnat göra.

Om någon vill uppnå ekonomisk frihet kanske den första frågan inte är: ”Hur blir jag ekonomiskt fri?”

Kanske är den bättre frågan: ”Vilken typ av person skapar ekonomisk frihet?”

Hur tänker den personen? Hur använder den personen sin tid? Vilka vanor tränar den på konsekvent? Hur reagerar den personen när saker inte går enligt plan?

Samma fråga kan ställas kring nästan vilket mål som helst i livet. Innan vi fokuserar på resultatet kanske vi borde fokusera på att bli den person som är kapabel att skapa det resultatet.

Kommer det här sättet att fungera för alla? Förmodligen inte. Och det är en viktig poäng.

Vi är alla olika. Vi har olika bakgrund, olika personligheter, olika erfarenheter och olika utmaningar. De verktyg som hjälper en person framåt kanske inte hjälper en annan person alls. Och det är helt okej.

Målet är inte att hitta en lösning som fungerar för alla. Målet är att hitta det som fungerar för dig.

För mig har den här insikten varit hjälpsam eftersom den flyttade min uppmärksamhet från att ständigt leta efter motivation till att bygga en starkare grund. I stället för att jaga en känsla försöker jag fokusera på att bli den typ av person jag vill vara.

Sanningen är att vi alla går igenom perioder då vi kämpar. Vi tappar självförtroende. Vi tappar momentum. Vi ifrågasätter oss själva. Vi undrar om vi någonsin kommer att hitta tillbaka till vår passion igen.

Men kanske finns svaret inte alltid i att titta längre fram. Ibland finns svaret i att titta djupare. Att ställa andra frågor. Att utmana gamla antaganden. Och att komma ihåg att utveckling inte alltid handlar om att hitta den perfekta vägen.

Ibland handlar det helt enkelt om att ta nästa steg och fortsätta framåt.

Om du har kämpat med att hitta tillbaka till din drivkraft, ditt syfte eller din motivation hoppas jag att den här reflektionen ger dig något att fundera över. Inte för att den innehåller alla svar. Utan för att den kanske hjälper dig att ställa en annan fråga.

Och ibland är en annan fråga exakt där förändring börjar.

Relaterad läsning: Att tappa drivkraften kan väcka tvivel och osäkerhet, men små dagliga handlingar kan också hjälpa dig att hitta tillbaka. Läs: Rädsla och tvivel är en del av utveckling och Ändrar dina vanor ditt liv?

Vill du förstå vad som verkligen driver dig och hur du hittar tillbaka till riktningen när motivationen försvinner? Läs mer om Målstiltestet.

Det mentala fängelset

Ibland hålls vi tillbaka av något vi inte ens är medvetna om. Ett mentalt fängelse.

Vi växer upp omgivna av andra människors värderingar, övertygelser och sätt att se på livet. Vi lär oss av våra föräldrar, människorna omkring oss och senare av skolan och arbetslivet. Mycket av det blir så välbekant att vi aldrig riktigt ifrågasätter det.

Vi lär oss hur saker och ting ska vara. Hur vi förväntas passa in. Vad vi förväntas göra. Och ofta följer vi den vägen utan att veta vilka andra vägar som kanske finns.

Den väg vi lärde oss att följa

Utbilda dig. Skaffa ett bra och tryggt jobb. Det var den riktning jag lärde mig.

Det är inget fel med det. Om du trivs med ditt arbete och det liv du bygger, ska du göra det som känns rätt för dig. Men jag tycker att det är skillnad mellan att välja en väg och att följa den för att det är den enda man känner till.

Människorna omkring oss kan själva ha följt samma väg. De förde vidare det de kände till. Kanske hade inte heller de fått möta något annat.

Under min skoltid lärde jag mig inte hur man får pengar att arbeta för en. Det lärde jag mig inte av mina föräldrar heller. Jag förstod hur det var att arbeta för pengar. Att byta min tid mot en inkomst. Men ekonomisk förståelse utöver det var något jag själv fick börja lära mig.

Den kunskapen fanns helt enkelt inte i den miljö jag växte upp i. Och när vi inte vet att andra möjligheter finns är det svårt att se dem som val.

Vad vi lär oss om misstag

Jag tror att sättet vi lär oss att se på misstag också kan bli en del av det här. I skolan var ett felaktigt svar något negativt. Men i livet kan misstag vara en del av hur vi lär oss.

När jag lyssnar på människor som har byggt upp något betydelsefullt hör jag ofta hur de berättar om allt som gick fel på vägen. De gjorde misstag. De provade saker som inte fungerade.

Det är en helt annan bild än föreställningen att ett felsteg betyder att man har misslyckats. Om vi bär med oss rädslan för att ha fel kan den bli ännu en del av det mentala fängelset.

Att bli nyfiken på något annat

För mig börjar det med nyfikenhet. Att vara villig att fråga sig om det kanske finns något bortom det sätt vi alltid har gjort saker på. Om du läser bloggar som den här har du kanske redan börjat den resan.

Vi kan läsa. Vi kan lyssna. Vi kan lära av människor som har gjort något vi själva skulle vilja göra. Det finns material om ekonomisk förståelse, emotionell intelligens, personlig utveckling och ledarskap. Det finns böcker och poddar som kan introducera oss till idéer vi aldrig fick lära oss.

Det var inget jag minns att jag lärde mig i skolan. Jag fick söka efter det själv.

Vems utveckling arbetar vi för?

Jag har också funderat över den utbildning och utveckling vi får genom arbetet. I de jobb jag har haft har jag inte upplevt att syftet varit att hjälpa mig bygga det liv jag ville ha eller förstå hur jag kunde skapa något eget. Utbildningen var kopplad till det företaget behövde.

Vi kan skickas på en kurs eller få möjlighet att resa någonstans för utbildning. Det kan kännas bra. Vi känner att någon investerar i oss. Men jag tycker att det är värt att förstå varför den investeringen görs.

Min erfarenhet är att företaget förväntar sig att den ska gynna verksamheten. Det är så jag har uppfattat det. Andra kan ha haft andra erfarenheter.

För mig innebar det att jag inte kunde förvänta mig att min arbetsplats skulle ta ansvar för allt jag behövde lära mig för min egen framtid.

Ett val som verkligen är ditt

När vi börjar lära oss om andra möjligheter förändras något. Vi får mer att grunda våra beslut på.

Vi kanske fortfarande väljer det arbete vi redan har. Vi kanske vill ha tryggheten i ett vanligt jobb. Vi kanske bestämmer oss för att bygga något eget eller utforska en annan riktning. Men nu vet vi att det finns alternativ. Det är det som är viktigt för mig.

Jag säger inte att ett sätt att leva är rätt för alla. Om du trivs med det du gör, fortsätt med det. Men jag vill att beslutet ska vara mitt eget, fattat med en förståelse för vilka andra möjligheter som kan finnas.

För när vi kan se bortom den väg vi växte upp med kan vi börja göra ett val som verkligen är vårt eget.

Relaterad läsning: Att bli medveten om de vägar vi har lärt oss att följa kan också förändra hur vi ser på arbete, tid och frihet. Läs: Vem styr egentligen min tid?

Din bästa investering

Vi pratar ofta om investeringar. Att investera i aktier. Att investera i fonder. Att investera i fastigheter. Att investera i ett företag. Att investera i något som kan växa över tid och förhoppningsvis skapa en bättre framtid.

Allt det kan vara värdefullt. Men jag tror att det finns en investering som kommer före många andra.

Investeringen vi gör i oss själva.

För oavsett vad vi vill bygga, förbättra, förändra eller skapa, så tar vi med oss själva in i det. Vårt sätt att tänka. Våra vanor. Vår kunskap. Vår attityd. Vår disciplin. Vår kommunikation. Vår förmåga att hantera motgångar. Vår förmåga att lära oss.

Om de sakerna inte växer, blir det mycket svårare för något annat att växa.

En person kan investera pengar utan att riktigt förstå vad den gör. En person kan starta ett företag utan att utveckla de färdigheter som krävs för att driva det. En person kan påbörja en hälsoresa utan att lära sig hur man bygger vanor som håller över tid. En person kan sätta mål utan att förstå vilken typ av person den behöver bli för att nå dem.

Det är därför personlig utveckling är viktig.

För mig har investering i mig själv varit en av de mest värdefulla saker jag har gjort. Jag säger inte det för att jag är färdig, eller för att jag har allt klart för mig. Jag är inte där jag vill vara på alla områden i livet.

Men jag kan tydligt se att böckerna jag har läst, seminarierna jag har deltagit i, utbildningen jag har fått och den personliga utveckling jag har arbetat med har format hur jag tänker, hur jag agerar och hur jag ser på framtiden.

Det har inte gjort mig till någon annan. Kanske är det fel sätt att se på utveckling.

Jag tror inte att personlig utveckling gör oss till en helt annan person. Jag tror att den hjälper oss att ta fram mer av det som redan finns inom oss.

Det är lite som ett block av sten. I början kan det se grovt, otydligt och ofärdigt ut. Men när arbetet fortsätter börjar något träda fram. Formen blir tydligare. Det onödiga tas bort. Skulpturen skapades inte ur ingenting. Den blev synlig genom processen.

Jag tror att utveckling kan fungera på ett liknande sätt.

Ju mer vi lär oss, desto mer upptäcker vi om oss själva. Ju mer vi utvecklas, desto mer ser vi både våra styrkor och de områden där vi fortfarande behöver växa. Och ju mer vi förstår, desto mer inser vi också hur mycket vi fortfarande inte vet.

Det är inte en svaghet. Det är en del av processen.

Att investera i oss själva ger inte alltid ett omedelbart resultat som kan mätas i pengar. Ibland syns resultatet i vårt sätt att tänka. Ibland syns det i vår attityd. Ibland syns det i hur vi hanterar press, hur vi kommunicerar, hur vi fattar beslut eller hur vi reagerar när livet inte blir som vi hade tänkt oss.

Den typen av avkastning kan vara svår att räkna på, men den kan ändå vara oerhört värdefull.

Om vi investerar i vår hälsa kan vi få mer energi, självförtroende, styrka och livskvalitet. Om vi investerar i vårt mindset kan vi börja se möjligheter där vi tidigare bara såg problem. Om vi investerar i kommunikation kan vi förbättra våra relationer, vårt ledarskap och vår förmåga att arbeta med andra människor.

Om vi investerar i finansiell utbildning kan vi fatta bättre beslut med pengar. Om vi investerar i personlig utveckling kan vi börja förstå oss själva på ett djupare plan och skapa en bättre riktning för vår framtid.

Det är därför jag tror att den här typen av investering är så viktig.

Det handlar inte bara om att läsa en bok eller gå på ett seminarium. Sådana saker kan vara kraftfulla, men bara om vi använder dem. En bok i en bokhylla förändrar inte mycket. En kurs vi aldrig tillämpar skapar inte mycket utveckling. Ett seminarium kan inspirera oss, men inspiration i sig räcker inte.

Det verkliga värdet kommer när vi tar det vi lär oss och börjar leva det.

Det är då information blir transformation.

Innan vi väljer var vi ska investera tid, pengar eller energi tror jag att det hjälper att ställa några ärliga frågor.

Vad vill jag förbättra? Vilken typ av person behöver jag bli? Vilken kunskap saknar jag? Vilka vanor håller mig tillbaka? Vilket område i mitt liv skulle förändras mest om jag blev bättre förberedd?

De frågorna är viktiga eftersom investering i sig själv inte bara är en sak. Det kan se olika ut beroende på vad vi behöver.

För en person kan investering i sig själv handla om att gå med i ett hälsoprogram, lära sig äta bättre, röra sig mer och bygga rutiner som stödjer en bättre livsstil.

För en annan person kan det handla om att gå en kurs i investeringar, företagande, ledarskap, kommunikation eller privatekonomi.

För någon annan kan det handla om att läsa böcker som utmanar sättet att tänka, hitta en mentor, gå på ett seminarium eller lära sig en färdighet som öppnar nya möjligheter.

Det kan också handla om att bygga något vid sidan av det man redan gör idag. Om någon vill ha fler alternativ i framtiden kan personen behöva investera i den kunskap, de vanor och de färdigheter som krävs för att skapa de alternativen.

I många fall kräver den framtid vi vill ha en version av oss själva som vi ännu inte har utvecklat fullt ut. Det kan kännas obekvämt, men det kan också vara uppmuntrande.

För det betyder att utveckling är möjlig.

Vi är inte fast med bara det vi kan idag. Vi kan lära oss. Vi kan förbättras. Vi kan bli mer disciplinerade. Vi kan bli bättre på att kommunicera. Vi kan bli mer medvetna. Vi kan bli starkare på de områden som betyder något för oss.

Men vanligtvis händer det inte av en slump. Det händer för att vi väljer att investera i det.

Jag tror att ett misstag många gör är att de söker bättre resultat innan de tittar på vem de håller på att bli. De vill ha bättre ekonomi, bättre hälsa, bättre relationer, bättre självförtroende, bättre möjligheter eller bättre ledarskap.

Men många av de resultaten hänger ihop med personlig utveckling.

Om jag vill ha bättre hälsa kan jag behöva bättre vanor. Om jag vill ha bättre ekonomi kan jag behöva bättre förståelse för pengar. Om jag vill ha bättre relationer kan jag behöva bättre kommunikation. Om jag vill ha bättre ledarskap kan jag behöva mer självinsikt. Om jag vill ha bättre möjligheter kan jag behöva bli bättre förberedd.

Det är därför investering i sig själv inte är själviskt. Det kan faktiskt göra att du skapar mer värde för andra.

När du växer tar du ofta med mer värde till din familj, ditt arbete, ditt företag, ditt team och människorna runt omkring dig. Du blir bättre rustad att bidra, stötta, leda, kommunicera och fatta beslut.

Det är en avkastning som kan påverka mer än bara dig själv.

För mig har böcker spelat en stor roll i detta. Alla böcker förändrar inte ett liv. Alla kurser kommer inte att vara användbara. Alla seminarier skapar inte ett genombrott. Men när rätt idé kommer vid rätt tidpunkt kan den förändra hur vi ser på oss själva och vår framtid.

Ibland kan en enda idé förändra hur vi tänker. Ibland kan en enda vana förändra riktningen för ett helt år. Ibland kan ett enda beslut att växa öppna dörrar som vi tidigare inte såg.

Det är därför jag hela tiden återkommer till den här tanken:

Innan vi bara investerar i det som finns utanför oss själva, kanske vi också borde fråga oss hur mycket vi investerar i det som finns inom oss.

Vårt sätt att tänka. Vår kunskap. Vår disciplin. Vår hälsa. Vår kommunikation. Vår självinsikt. Vår förmåga att växa.

För allt vi bygger påverkas av personen vi håller på att bli.

Och om vi vill ha en bättre framtid, kan en av de mest praktiska platserna att börja på vara med oss själva.

Relaterad läsning: En bra investering i dig själv börjar ofta med vad du läser och hur du använder det. Läs: Läser du böcker eller äger du dem bara?

Vill du lära känna dig själv bättre och upptäcka var dina största möjligheter till utveckling finns? Läs mer om Core Color-testet.