Navigering – Att veta vart du vill är inte tillräckligt
De flesta av oss förstår hur viktigt det är att ha mål. Vi vill veta vart vi är på väg, vad vi vill uppnå och kanske till och med vilken sorts person vi vill bli längs vägen. Men att veta vart du vill komma är inte samma sak som att veta hur du ska ta dig dit. Du behöver också veta hur du ska navigera.
Att sätta kursen är bara början
Föreställ dig ett fartyg som lämnar en hamn och är på väg mot en annan. Destinationen är tydlig. Kursen är beräknad. Alla vet vart fartyget ska. Men det betyder inte att fartyget bara kan styra mot destinationen och fortsätta utan att göra några justeringar.
Det blåser. Det finns strömmar. Vädret förändras. Andra fartyg kan dyka upp. Förhållandena förändras längs vägen. Fartyget behöver ständigt göra små kurskorrigeringar. Livet är inte särskilt annorlunda.
Vi kan sätta upp ett mål och ha en tydlig bild av vad vi vill. Men när vi väl börjar röra oss framåt händer saker. Vi lär oss nya saker. Omständigheterna förändras. Vi gör misstag. Möjligheter dyker upp som vi inte hade förväntat oss.
Det finns ett uttryck som jag alltid har tyckt om: Sätt dina mål i betong och dina planer i sand.
Din destination kan ligga fast samtidigt som vägen dit får vara flexibel. Att ändra planen betyder inte nödvändigtvis att du ändrar målet. Ibland är det just genom att anpassa vägen som du faktiskt kan nå dit. Det är det navigering handlar om.
Du kan vara i rörelse och ändå vara ur kurs
Det finns en viktig skillnad mellan rörelse och framsteg. Du kan arbeta hårt varje dag. Du kan vara disciplinerad. Du kan fortsätta driva dig framåt.
Men om din kurs är lite fel kan avståndet mellan vart du tänkte ta dig och var du faktiskt hamnar bli förvånansvärt stort med tiden. Det betyder inte att du hela tiden ska ändra dina mål.
Det betyder att du ibland behöver stanna upp och fråga dig: Är jag fortfarande på väg i rätt riktning?
Ibland är svaret ja. Ibland behövs bara en liten korrigering. Och ibland kanske du inser att vägen behöver ändras helt.
När du inte kan se vägen framför dig
Jag lärde mig något om navigering på ett väldigt konkret sätt för många år sedan när jag arbetade till sjöss. Jag hade arbetat mig upp på däck, och så småningom blev en del av mitt arbete att styra fartyget.
De första gångerna jag stod vid rodret övade vi ute till havs. Ett stort fartyg reagerar inte som en bil. När du börjar en sväng måste du också förstå när du ska motverka rörelsen så att fartyget stabiliserar sig på rätt kurs. Ett befäl stod bredvid mig och berättade exakt vad jag skulle göra.
Senare kom något betydligt mer utmanande: att styra när vi gick in i en hamn. Nu fanns det passagerare ombord, människor som åt och drack, och allt behövde ske mjukt. En dåligt genomförd sväng kunde påverka mycket mer än deras komfort. På vissa platser fanns grunt vatten utanför den säkra farleden, så det var verkligen viktigt att hålla rätt kurs.
En särskild händelse har stannat kvar hos mig. Vi närmade oss en hamn i mycket tät dimma. Jag kunde knappt se någonting framför mig.
Vi visste exakt vilken hamn vi skulle till. Vi visste var inloppet låg. Vi visste kursen. Men från platsen där jag stod kunde jag inte se vägen.
Så jag var tvungen att lita på instrumenten framför mig och på befälet som gav mig instruktioner. Några grader åt ena hållet. En korrigering. Sedan en ny instruktion. Jag koncentrerade mig på kursen och följde det jag blev tillsagd.
Och sedan, genom dimman, dök ljusen vid hamninloppet upp på båda sidor om fartyget. Vi var exakt där vi behövde vara.
Den upplevelsen har blivit en stark bild för mig av hur navigering fungerar i livet. Ibland vet du vart du är på väg även när du inte kan se vägen dit.
Värdet av ett annat perspektiv
Det är också här en annan person kan bli oerhört värdefull. Du kan naturligtvis välja att navigera mot dina mål och drömmar helt på egen hand. Men det gör ofta resan svårare och mer osäker än den behöver vara.
En mentor kan ge dig något som är svårt att ge dig själv: perspektiv.
Helst är den mentorn någon som redan har gjort det du försöker göra eller som har gått en liknande väg. De känner till några av strömmarna. De känner igen några av hindren. De kan se att du börjar driva ur kurs långt innan du själv märker det.
En bra mentor tar inte kontroll över ditt liv. De gör inte arbetet åt dig. Du måste fortfarande styra. Men de kan hjälpa dig att se när en kurskorrigering behövs.
Precis som befälet på bryggan kunde se och förstå saker som jag ännu inte kunde se själv, kan någon med större erfarenhet ibland ge oss ett perspektiv som vi helt enkelt ännu inte har.
Navigering kräver både självförtroende och ödmjukhet
Jag tror att vi ska lita på oss själva. Vi ska tro att vi kan lära oss, utvecklas och åstadkomma saker som till en början kan verka svåra.
Men att tro på dig själv betyder inte att du måste tro att du behöver kunna allt själv. Det finns styrka i att kunna säga: Det här är vart jag vill komma. Jag är beredd att göra jobbet. Men jag är också beredd att lära mig av någon som redan har gått den här vägen före mig.
Målet är inte att bevisa att du kan resa ensam. Målet är att nå destinationen.
Håll händerna på rodret
Vad du än arbetar mot just nu är kanske den viktigaste frågan inte bara: Vart vill jag komma?
Fråga också: Hur navigerar jag? Vilka instrument använder jag? Hur ofta kontrollerar jag min kurs? Vem kan ge mig ett perspektiv som jag själv inte har där jag befinner mig just nu? Och när jag upptäcker att jag har kommit lite ur kurs, är jagvillig att göra korrigeringen?
Du kommer inte alltid att kunna se hela vägen framför dig. Ibland kommer det att finnas dimma.
Men om du vet vart du vill, är flexibel i hur du tar dig dit, håller koll på dina instrument, lyssnar på vägledning från personer med erfarenhet och gör de kurskorrigeringar som behövs, kan du fortsätta röra dig i rätt riktning.
Och till slut kan ljusen du har navigerat mot börja synas genom dimman.
Relaterad läsning: Att nå din destination kräver också att du är ärlig med dig själv om huruvida dina handlingar faktiskt tar dig dit. Läs: Det börjar med dig.
Var den här artikeln hjälpsam?
JaNej
